SYSTEMOLOGI sys1temologi4, äv. -mω-, -lå-; best. -n, äv. -en.
språkv. om den riktning inom språkvetenskapen som betonar språkets karaktär av system, strukturlingvistik. Med en annan term (för ”Linguistique structurale”), systemologi, har Hjalmar Lindroth enligt min mening bättre karakteriserat samma sak. PedT 1941, s. 101. Språkteoretiska skolor ha .. betonat vikten av att man betraktar språkljuden i .. samband med varandra och med systemet i övrigt .. Därav ha dessa riktningar fått benämningarna strukturlingvistik eller systemologi. Malmberg Fonet. 162 (1949).
Avledn.: SYSTEMOLOGISK, adj. språkv. som tillhör l. har avseende på l. samband med systemologi. VSocLdÅb. 1947, s. 169.
