SÅDA, sbst.2, r. l. f.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) sådar, heta stenar som läggs i vörten vid brygd; till sv. dial. (Finl.) såda, hälla hett vatten på malt vid brygd, koka medelst heta stenar, till det svaga avljudsstadiet av roten i SJUDA]
(†) om glödgad kula som läggs i maltmassa vid brygd för att denna skall komma i kokning. (Sv.) Sodha. (lat.) Ita dicitur Glans ignea, quæ succo Ptisanæ ad meliorandum immittitur. Schroderus Dict. 14 (c. 1635). Dens. Lex. 38 (1637).
SAOB
