SÄLTA säl3ta2, sbst.4, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. sälta, om långboll, äv. sällträ, jfr nor. nn. selte, sällträ, klappträ; till förleden i SÄLLTRÄ; se SEkbo i Landsm. 1983, s. 45 ff.]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) bollträ; äv. (o. vanl.) om bollspelet långboll (o. liknande bollekar), särsk. i uttr. slå sälta, spela långboll; jfr SÄLLTRÄ, SÄLSTER. (Lat.) Maleus lusorius .. (sv.) Sälta. Schroderus Lex. 46 (1637). Hvarjehanda kastöfningar, ”kasta boll”, ”slå sälta” .. (har) varit omtyckta. Karlson ÖrebroSkolH 3: 37 (1875). Vi klättra i trän och titta in i fågelbon. Vi slå sälta och hoppa bock. Forsslund Storg. 175 (1900). Han tyckte sig höra ett sältträd slå mot boll .. Det är antagligen barnen som slå sälta. Bergman HNådT 17 (1910). Ett lyrspel med slagträ och liten hård boll. Spelet kallades ”slå sälta”; närmast motsvarade det långbollspelet. PedT 1960, s. 144.
Ssgr: A (numera bl. i skildring av ä. förh.): SÄLT-SLAGNING. Jordgatan .. där grannskapets pojkar ofta samlades till lekar och sältslagning. Öman Ungd. 72 (1889). Östergren (1952; angivet ss. ”landsdelsord” l. ålderdomligt). —
-SPELARE. Janne Skön slog höger snedslag som en sältspelare med sitt slagträd, fällande två fiender i slaget. Hasselblad Studenth. 58 (1918). Östergren (1952; angivet ss. ”landsdelsord” l. ålderdomligt).
B (†): SÄLTE-BOLL. [jfr sv. dial. slå sälterboll, om bollspelet långboll] om bollspelet sälta. Thet gemena selskapet bruka och myckit Sältebåll, slå och spela then så wackert och behendigt, at the wnderstundom öfwergå Manfolken. Petreius Beskr. 5: 13 (1615). —
-LEK. om bollspelet sälta. G1R 18: 540 (1547: Syltelecke, felaktigt för Sälteleck).
