SÄLSTER säl4ster, n; best. sälstret; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. sälster; sannol. (med uppsnyggning av ett tonlöst l före t till ls) ombildn. av sv. dial. sälter, sällträ, äv. ett slags bollspel, sannol. r-avledn. av sälta, v., i en eljest icke anträffad bet.: slå l. kasta l. bränna i bollspel (l. till SÄLTA, sbst.4); se SEkbo i Landsm. 1983, s. 45 f.]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) slagträ, bollträ; äv. om bollspel (särsk. i uttr. slå sälster, spela långboll); jfr SÄLLTRÄ, SÄLTA, sbst.4 Vana att med selstret träffa den uppkastade bollen precist på den punkt, som (osv.). Åslund TaflNorrl. 2: 115 (1861). Den förnämsta och mest spridda bland Nordens gamla bollekar är den, som .. i Sverige oftast kallas slå sälta (slå sälster). NordKult. 24: 47 (1933).
