SÄNKVERK säŋ3kvæ2rk, sbst.3 (sbst.1, 2, se SÄNKA, v.1 ssgr, SÄNKE, sbst.2 ssgr), n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[efter t. sinkwerk, ssg med werk (se VERK), förleden till sinken, sjunka, äv. tr.: åstadkomma ett lodrätt schakt (se SJUNKA); förleden i sv. har anslutits till SÄNKA, v.1]
(förr) i saltverk, om anordning för utvinning av bergsalt, bestående av i saltförande lager utsprängt gruvrum som fylldes med vatten som utlöste bergsalt o. andra salter ur rummets tak o. väggar o. som därefter utlakades. Denna utlösning af koksalt ur det orena saltlagret verkställes antingen genom sänkverk (”sinkverke”), eller genom borrhål. Keyser Kemien 2: 137(1871). I saltberget vid Ischl ligga ofvanför hvarandra tolf .. saltvattensdammar, som .. blifvit anlagda för bergsaltets tillgodogörande och äro ingenting annat än gamla sänkverk. UB 3: 227(1873). 2NF(1917).
Ssg: SÄNKVERKS-METOD. (förr) metod för utvinnande av bergsalt medelst sänkverk; i sht i sg. best. Uti sänkverksmetoden .. verkställes saltutlösningen på det sätt, att man låter vatten inrinna i ett system af hvarandra korsande gångar i saltlagret, hvilkas mellanbalkar så småningom af vattnet lösas, så att slutligen en enda sammanhängande urhålkning i saltlagret erhålles. Keyser Kemien 2: 137(1871).
SAOB
