SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
SÄNKA säŋ3ka2, v.1 -er, -te, -t, -t ((†) sup. -it HT 1916, s. 125 (1790); p. pf. -d GT 1788, nr 150, s. 1 (: nedsänkd, f. sg.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med sänka ss. senare ssgsled, L. Paulinus Gothus ThesCat. 308 (1631: Nedhersenckelsen, sg. best.), Lind 1: 1640 (1749: nedsänkelse)), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(säng- (-e-) framför t 1549 (: tillsängt, p. pf. n.)1711 (: nedsengt, p. pf. n.). sänk- (-e-, -nn-, -c-, -ch-, -ck-) 1523 osv. -a (-e) 1528 osv. -ia (-j-, -e) 15231729 (: insänckia))
Etymologi
[fsv. sänkia, sv. dial. sänka, i sv. dial. (Finl.) äv.: sjunka; jfr fd. sænkæ (d. sænke), nor. senke, fvn. søkkva, got. sagqjan, fsax. senkian, fht. o. t. senken, feng. sencan; kausativum till SJUNKA. — Jfr BESÄNKA, FÖRSÄNKA, SENKEL, SÄNKA, sbst.1, 2, 4, SÄNKE, sbst.1—3, SÄNKT, adj.]
I. tr.
1) med avs. på ngt sakligt, äv. person l. djur: få att sjunka ned (i vätska, i sht vatten, l. i flytande massa); låta sjunka till botten; låta falla l. släppa ned (i vätska osv.); äv.: doppa ned (i vätska osv.); äv. med objektsväxling (se d). G1R 9: 2 (1534; med avs. på stenkista). Antingen tu häller (spiller) .. (kvicksilver) på någhot, eller säncker någhot ther vthi .. så warder thet likwäl icke wåt ther aff. Schroderus Comenius 103 (1639). Om någon wil weta huru stor tyngd fordras at sänka en Dykare-Klocka, så kommer der wid åtskilligt at betracktas, förr än man tyngden af sänken .. uträkna kan. Triewald Konst. 19 (1734). I Engelholms-å sänkte han något groft artillerie, som han ej kunde föra med sig. Dalin Hist. III. 1: 274 (1760). Han tog fram en plastspann ur bänken som han fyllde med havsvatten. — Sänk ner händerna här tills vi kommer in till land, sa han. Hesslind Sista 30 (1974). — särsk.
a) med avs. på fartyg o. d.: bringa att sjunka; skjuta l. borra i sank. Thenne gammul skip som the lote senke för köpen hampn. G1R 6: 341 (1528). Hade ej kapten Smith kommit till hjälp, hade utan tvifvel de flesta ombord å ”Södra Sverige” gått förlorade, då de båtar, som voro i sjön, troligen ej rymde mera än hälften af människorna, som .. troligen öfverlastat och sänkt dem. GHT 30 ⁄ 9 1895, s. 3. När nordstatstrupperna retirerade från Norfolk hade de bränt och sänkt de fartyg som befann sig i hamnen, och Merrimack var ett av dem. Landström Skeppet 236 (1961).
b) med avs. på person l. djur: (medelst vid kroppen anbringad tyngd o. d.) bringa att sjunka (och därigm drunkna), avliva gm dränkning (särsk. ss. verkställande av dödsstraff i ä. tid); äv. med obj. betecknande lik l. kadaver (i sht vid begravning till sjöss). Oc bedreeff hær saa Ocristeleget regemente Oc tyrannie med stegling hængiandhe sænkiande qwarterandhe. G1R 1: 158 (1523). Man bandt en sten om hans hals och sänkte honom. Weste FörslSAOB (c. 1817). Mamma har sänkt alla kattungarna. Barnhist. 84 (1947). Sänka en död i havet. Östergren (1953).
c) (numera mindre br.) med avs. på lin: röta (se RÖTA, v.3 1 a β α'). Lind (1738). Sänka lin, (dvs.) lägga lin i vatten för att rötas. Weste FörslSAOB (c. 1817). TurÅ 1915, s. 79.
d) [jfr motsv. anv. av t. senken] (†) med objektsväxling: med avs. på vattenled, hamn o. d.: gm försänkning av sten o. d. åstadkomma uppgrundning som hindrar skepp att passera, spärra (vattenled, hamn o. d.) med försänkningar; jfr FÖRSÄNKA 1 a. Oxediupe motte bliffve säncht. G1R 20: 87 (1549). (Ryssarna) skall haffve latijdh upfylle gamble skip och lodijer fulle medt sten, och så snartth the förnimme, atth E. Kong:e M:tt them någen hemsöchning göre ville, dhå vele the medt en hasth sencke diupet igen (utanför Narva). Därs. 26: 842 (1556). Man kan intet weta om .. (holländarna) icke ha intention till att sänkia hamnen (i Landskrona). Ekeblad Bref 2: 129 (1659; rättat efter hskr.). (Öresund) borde .. sänkas och Trollhette farten ypnas med alfvare. CAEhrensvärd Brev 1: 97 (1784). — jfr IGEN-SÄNKA.
e) (utom i slutet numera bl. mera tillf.) mer l. mindre bildl.; särsk. dels: låta (ngn l. ngt) l. få (ngn osv.) att sjunka (i olycka o. d.), dels: komma (ngn l. ngt) på fall. Buller, slagzmåål, drååp och perlament / Som haffwer många til dödhen sänckt. Bullernæsius Lögn. g 3 a (1619). Glädie får iagh ey meera här, / Så mon migh sorgen sänckia. PolitVis. 309 (1644). Sänka Riket uti et haf af olyckor. Lagerbring 1Hist. 3: 291 (1776). Har hafvets bottenlösa svall / Det (dvs. Sveaborg) i sin afgrund sänkt. Runeberg (SVS) V. 2: 3 (1846). — särsk. (i sht sport.) tillfoga (motståndare l. motståndarlag) ett förkrossande nederlag, göra slut på, ”torpedera”. Det var .. Sjöström som knappt en kvart före full tid definitivt sänkte göteborgarna. SvD 31 ⁄ 8 1970, s. 15. (Miljöminister) Birgitta Dahl passade på att ”sänka” Vattenfalls förslag om framtida koleldning istället för kärnkraft i Ringhals. GbgP 19 ⁄ 11 1987, s. 1. Det var Nordbanken som sänkte försäkringsbolaget Njord. SvD 5 ⁄ 9 1991, Näringsliv s. 1. Stefan Pettersson sänkte ÖIS med sina två mål. GbgP 14 ⁄ 9 1997, s. 1.
2) låta (ngt l. ngn) l. få (ngt osv.) att (i en jämförelsevis långsam l. glidande rörelse) sjunka l. falla från en högre till en lägre punkt l. nivå; flytta ned (ngt), placera l. anbringa (ngt) lägre l. på en lägre nivå; förr äv. utan obj. Sedan stijger .. (kontrollanten) vp i (hö)Parmen trampar och säncker rundt om kring. SthmStadsord. 2: 3 (1680). Ett skott genom underlifvet sänker honom på sina knän. Palmstjerna Snapph. 2: 253 (1831). Sänka något ifrån en höjd. Dalin (1854). Det smakar söndag, och det doftar granris: / vitmålad sänkes hennes lilla kista ⁄ i graven. Edfelt Slagf. 21 (1952). Jag hade varit med om att sänka tre av mina jämnåriga i jorden. Moberg BerLevn. 85 (1968). Kanske går det att sänka det här parasollet ännu en smula. FemFinFörf. 28 (1974). I kranen hängde en kanon som långsamt sänktes mot galärens för. Jersild 50Fräls. 78 (1984). — särsk.
a) med avs. på fågels flykt; i sht förr äv. utan obj.; äv. bildl. (jfr e). Fogeln sänker sin flygt. Weste FörslSAOB (c. 1817). Rec(ensenten) .. måste sänka sin flygt och måtta sin hänryckning. Geijer I. 4: 54 (1822). Vid bomskott kastar morkullan vanligen och sänker stundom ända till marken. Balck Idr. 2: 28 (1887). Jäg. 1897, 2: 44.
b) (†) i uttr. sänkt valv, stickvalv. Weste (1807). Sänkt hvalf, (dvs.) hvalf som ej gör full halfcirkel. Dens. FörslSAOB (c. 1817).
c) (numera bl. mera tillf.) med avs. på solens l. månens position l. bana på himlavalvet. Adlerbeth Buc. 16 (1807). Månen sänker sin tysta ban. Rydberg Dikt. 1: 144 (1882).
d) med avs. på hugg- l. stickvapen, särsk. kniv: få att tränga in (i ngt), begrava (till skaftet l. fästet). Under nattens tystnad smyger lönnmördaren i din boning och sänker det förrädiska stålet i ditt oförsvarade bröst. CPHagberg i 2SAH 5: 104 (1808, 1813).
e) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr a); särsk. med avs. på rösträttsstreck. Väl Bondens minne sänks uti graf; / Men hans verk varar tiden ut. Geijer Skald. 15 (1811, 1835). En stående fråga under senaste åren har varit att ”sänka strecket”, d. v. s. utvidga den politiska rösträtten antingen till alla kommunala röstberättigade eller till dem, som uppnå hälften af nuvarande census. Aldén Medb. 1: 44 (1892). Djupare än någonsin förr hade socialdemokratin sänkt sina rötter i Sveriges jord. Höglund Branting 1: 505 (1928). — jfr STRECK-SÄNKNING. — särsk. [med anspelning på ribba (se RIBBA, sbst.1 1 b β) i tävling] i uttr. (icke) sänka ribban, (icke) minska kraven l. anspråken på kvalitet. Roligt har det varit att lyss till Albert Einstein, Harriet Bosse, Hemingway .. Knappast någon av de röster vi hört i sommar tillhörde människor som sänkte ribban. SvD 4 ⁄ 8 1989, s. 18.
3) få l. komma (ngt) att övergå från vertikalt till horisontalt läge l. från upprätt till lutande l. hängande ställning o. d.; särsk. med avs. på arm l. hand: låta sjunka l. sträcka ned. När Amor täcks wincka med Öga / Måst han (dvs. Neptun) sänckia sin Arm med sin tre-tandige Gaffel. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Med handen sträckt och sänkt, bäst han dess flärd ursäcktar, / Så är hon dygdens sol och Paradisets necktar. Bellman Gell. 132 (1793). Han sänkte lugnt, helt lugnt, sin arm mot bordet / Och strök det tomt uti ett enda drag. Runeberg (SVS) V. 1: 122 (1848). Kavaljererna .. höjande och sänkande händerna i takt med stegen (i Gotlandskadrilj). Folkdans. 50 (1923). Kraftiga klocksignaler givas såväl omedelbart innan (järnvägs)bommarna börja sänkas .. som ock under nedfällandet. SFS 1933, s. 887. — särsk.
a) (†) i pass. närmande sig dep., i uttr. låta händerna sänkas, anträffat bl. bildl., betecknande att ngn avstår från att handla l. ingripa. RARP 7: 181 (1660). Frankerijke och Romerske Rijkes Ständer .. blifwa stille och låta händerne sänckias, som komme den importante saaken dem inthet weedh. Därs. 189.
b) med avs. på huvud: böja; äv. med avs. på blick l. ögon: rikta nedåt, slå ned; särsk. ss. uttr. för känsla av förlägenhet l. vördnad l. sorg l. andakt l. medömkan o. d.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Kellgren (SVS) 5: 11 (1785; med avs. på blick). Bellman (BellmanS) 19: 205 (1793; med avs. på huvud). Hennes blick .. är sänkt i det dystra djupet af hennes egen själ. Rydberg Frib. 41 (1857). Gudrun satt med sänkta ögon. Wägner Silv. 38 (1924). Han sparkar till den tomma spånsäcken, spottar och ser sig omkring, sänker blicken från snedtaket och låter den svepa över vinden. Johnson Här 268 (1935). Jag hade fortfarande den där melankolin kvar, sänkte blicken. Ström Bensin 53 (1997).
c) med avs. på vapen; särsk. ss. uttr. för hedersbevisning l. aktning för ngn. Schück VittA 1: 32 (i handl. fr. 1617). Säncker edre Pijkar förvth, at bewijsa tillijka medh sänckta Fahnor, eder devoir emot en Konung eller Feldtherre, som præsenterar sigh. Delachapelle ExBook 73 (1669). Engelen som bewakade Edens ingång och förwarade wägen till lifsens träd .. sänker, i dag det blixtrande swärdet och stiger ned till Bethlehems herdar med denna tidning: i dag är eder född Frälsaren. Hagberg Pred. 1: 20 (1814). Martinson KärlekKr. 9 (1947).
d) med avs. på flagga l. fana o. d.; särsk. i fråga om dels nedhalande av flagga, dels fällande av (t. ex. av militär trupp) buren fana ss. sorge- l. heders- l. ärebetygelse; om örlogsfartyg äv.: kapitulera, stryka flagg. Sänka flaggan på halv stång, se HALV 3 c. PH 9: 744 (1771). (När) en ängelsk sjö capitaine .. förnam, at hans lieutnant hade sänkit flagg, har han i harm därföre först sjelf ihjälstuckit lieutnanten och däruppå kastat sig i sjön. HT 1916, s. 125 (1790). När hans stoft öfverlemnades åt den moderliga jorden, sänkte Upsala studenter vördnadsfullt sina fanor. NFSander i 3SAH 4: 104 (1889). När Amerikaliniens vackra ’Gripsholm’ .. stävade in genom Göteborgs skärgård .. mötte den .. en lustyachtliknande båt, som sänkte sin flagga till hälsning för den stolta Amerikalinern. VFl. 1936, s. 121.
4) med avs. på ytnivå hos vätska l. massa av flytande ämne: göra lägre, få att sjunka; äv. med avs. på tryck l. volym hos (innesluten) vätska l. gas o. d.: minska. De Rogier Euler 1: 261 (1786; med avs. på tidvatten). Ingenting är så vanskligt, som att bestämma vattnets verkliga medelhöjd vid Bohusläns stränder, der östanvinden sänker sjön flera fot, och vestanvinden höjer den ännu mera. Holmberg Bohusl. 2: 22 (1843). En vattensug, som sänker trycket. Smith OrgKemi 5 (1938). Över mynningen av ett glasrör .. håller vi en ljudande stämgaffel .. Om vi sänker vattenytan i röret, förstärks tonen kraftigt vid vissa lägen. Bergholm Fys. 4: 69 (1957). — särsk.
a) med avs. på (ytnivå hos) sjö l. vattendrag o. d.; i sht i fråga om avtappning i syfte att frilägga odlingsbar mark; jfr AVSÄNKA 1. Torkan har sänkt sjöns vattenhöjd. Dalin (1854). Ringsjön har sänkts och en härlig åkerjord har vunnits. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 20 (1901). SvD(A) 1 ⁄ 10 1959, s. 11.
b) med avs. på (ytnivå av) kvicksilver l. sprit i termometer l. barometer l. annat mätinstrument (l. oeg. med avs. på visare l. indikator hos sådant mätinstrument): få att sjunka, få att gå ned; äv. i utvidgad anv., med avs. på vad som mäts med sådant instrument (temperatur, feber o. d.). Den vackra morgonen åtföljdes af en .. kyla, som sänkte termometern till tjugo grader. Gosselman Col. 2: 24 (1828). Vid .. avdunstning (av svett) åtgår värme, vilket då tages från huden, och därigenom sänkes kroppstemperaturen. Bolin VFöda 100 (1933).
5) [jfr 6] åstadkomma l. bilda fördjupning l. inbuktning o. d.
a) [jfr motsv. anv. av t. senken] bergv. göra (gruva) djupare gm brytning i dess botten; äv. med avseende på schakt: (gm sprängning l. grävning o. d.) åstadkomma l. urholka, avsänka (se d. o. 2); i sht förr äv. abs.; jfr DRIVA, v.2 25, o. NED-SÄNKA 4. Dog fructar oss nog, thet man säncker gruffuan så myckit på Bothnen, och gör henne så gruffuelige diup. G1R 15: 468 (1543). (Gruvbrytaren) begynner at sänka, det är, at gå ända neder i Diupet. UHiärne Berghl. 439 (1687). Det war .. 1661 påbegynt .. at sänka et nytt Schacht til en ort, som ifrån Stora Grufwan (i Garpenberg) är drifwen 57 1 ⁄ 2 Famn i Nordost, i mening at därigenom upfinna och komma på det gamla Malmstreket igen. HC11H 12: 115 (1697). Lindroth Gruvbrytn. 1: 252 (1955).
b) i p. pf., om ryggformation hos människa l. djur: som kännetecknas av inbuktning l. inböjning l. svank (se SVANK, sbst.2 b). Sänkt rygg (svankrygg). JägUppslB 57 (1989).
6) gm urgrävning l. fördjupning anbringa (ngt i ngt), så att det helt l. delvis kommer i nivå med l. hamnar under l. i jämnhöjd med den omgivande ytan; äv. (jfr 8) i pass. övergående i dep. (se a). Nedrigt belägne eller sänckte Gator skola efter hand upfyllas. PH 2: 1280 (1736). — särsk.
a) geol. i fråga om nivåförändringar orsakade av förkastning av berggrunden o. d.: få (landyta) att sjunka till lägre nivå (än omgivande plan), bilda förkastning; särsk. dels i pass. övergående i dep. (jfr 8), dels i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv., om på så sätt bildat lågland o. d. Det betydande antal, i hvilket vanliga, smärre insjöar uppträda inom de icke sänkta områdena rundt omkring Mälaredalen. Sthm 1: 10 (1897). Det nu behandlade partiet af Indalen .. tillhör ett dräneringssystem, hvars erosionsbas nu är sänkt. Ymer 1914, s. 153. Utefter förkastningar ha områden sänkts och i sänkningsfälten ha sedimentära, för odlingen värdefulla berglager kunnat bevaras. Därs. 1919, s. 42. Skåne .. låg sänkt i havet under något hundratal årmillioner. Selander LevLandsk. 13 (1955).
b) (numera bl. mera tillf.) försänka (se d. o. 1 b γ). Weste (1807). De äldsta träsniderierna i relief voro .. intet annat än teckningar med sänkt botten. Hildebrand KyrklK 75 (1875).
7) i vissa bildl. anv. (jfr 1 e, 2 a) med osäker l. flertydig anknytning till eg. bet. — särsk.
a) i fråga om ljud (med tanke på styrka l. hörbarhet l. tonhöjd).
α) med avs. på ljud, särsk. röst, ton o. d.: göra mindre hörbar, dämpa (ofta ss. uttr. för att ngt sägs i förtrolighet); i uttr. sänka tonen l. sin ton, äv. bildl., betecknande att ngn intar en mindre anspråksfull l. mer ödmjuk l. resonabel attityd l. hållning o. d. Till min ursäkt måste jag .. tillstå .. att åldern sänkt min röst och släckt den sinneseld, som bör upplifva vältalighet. Höpken 1: 202 (1774). Gustaf sänkte .. ej tonen, och gjorde ingen eftergift. BvBeskow i 2SAH 32: 196 (1860). (Sv.) Sänka tonen .. (eng.) lower one’s key (äv. one’s claims (pretensions)). Harlock (1944). Grosshandlarn sänker rösten till en viskning. Hedberg DockDans. 101 (1955).
β) (†) i fråga om prosodiska företeelser, särsk. i fråga om att en stavelse uttalas med lägre grad av tryckstyrka l. lägre tonhöjd; i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk.: obetonad, trycksvag (motsatt: höjd (se HÖJA 3 c)). The Swenske och Tyske skola och märkia, att .. thett the rösten uthi endan på meeningen någhet litet fälla och sänckia, icke sigh så lämpar .. uthi thetta tungomåhl (dvs. franska). Pourel de Hatrize Föret. 7 b (1650). The Ord, som äre kompne tilsamman aff twenne Monosyllabis .. kunne antingen sättias långe eller kårte til bägge Stafwelserne, eller och til een thera vphöyas, och til then andre sänckias. Arvidi 30 (1651). (Greker och romare) kallade .. Jambus en kort och en lång (stavelse); wi åter mene därmed en sänkt och en högd, såsom uttalet i orden beswär, förtret m. fl. Bergklint MSam. 1: 240 (1781). Består ett ord af flera än tre stafvelser, så höjes tonen merendels på de medlersta, och sänkes åter på slutformen. Moberg Gr. 109 (1815).
γ) mus. i fråga om notskrift: gm utsättande av b-tecken (b) framför en not markera att tonen skall ljuda lägre än den ton som själva noten anger; äv. med obj. betecknande sång- l. musikstycke: utföra l. utskriva i lägre tonart än den ursprungliga. Körledaren sänkte visan ett helt tonsteg. En höjd eller sänkt not. Holmberg 1: 207 (1795). Om .. någon ton under Styckets fortgång måste sänkas eller höjas, hvilket ganska ofta är fallet, så kallas ett dertill begagnadt kors eller be Tillfällig företeckning. Mankell Lb. 60 (1835). Ett .. (be) framför en not sänker tonen ett halvt tonsteg. Sundberg Pianosp. 57 (1938).
δ) (†) om ljud, i pass. närmande sig deponens (jfr 8), ungefär liktydigt med: tystna. Då stadnar dansen, / Då sänkas ljuden, / Då vissnar kransen, / Då bleknar bruden. Wallin (SVS) 2: 274 (1839).
b) ge (ngt) mindre omfattning (i avseende som framgår l. antyds av sammanhanget), särsk. i fråga om styrka l. grad l. värde l. pris l. intensitet l. hastighet o. d., ofta liktydigt med: minska l. avkorta l. nedbringa l. dämpa l. justera nedåt o. d. Sänka trycket, sänka farten. Stenhammar 13 (1794; med avs. på upproriskt sinnelag). Helmholtz’ .. analys af talljuden lade svårigheter i dagen, hvilka helt visst sänkte modet hos mången sangvinisk. SvAlm. 1882, s. 42. Svagdrickat blir svagare. Stamvörtstyrkan föreslås sänkt med 1 procent. UNT 5 ⁄ 3 1942, s. 3. Nu skall högern .. sänka skattetrycket igen. KronobgLT 18 ⁄ 4 1972, s. 2. Alkoholbruk kan nedsätta allmäntillståndet och sänka motståndskraften. Evander Härl. 86 (1975). — särsk.
α) med avs. på pengar l. värde i pengar, särsk. pris l. kostnad, ofta: slå av på l. pressa ned o. d. LBÄ 9—10: 93 (1798). Hedin Tal 1: 417 (1886; med avs. på tull). Oxbringan sänks .. med 30 öre till 2.20. DN(B) 28 ⁄ 3 1946, s. 7. JernkA 1983, s. 36 (i p. pf. i adjektivisk anv., om kostnad).
β) med avs. på anspråk l. krav l. fordringar o. d.: minska l. slå av på. När Vilhelm af Oranien efter en lysande framgång blifvit Englands konung, sänkte Danmark sina anspråk. Carlson Hist. 4: 399 (1875). England och Frankrike sänkte sin fordran (på hjälptrupper) från 12,000 man till 10,000. WESvedelius i 2SAH 55: 259 (1879). Bli nödsakad att sänka sina fordringar på livet. Östergren (1953).
c) låta (ngn l. ngt) l. få (ngn l. ngt) att sjunka l. falla från en högre (kulturell l. intellektuell l. moralisk l. social) nivå till en lägre; göra (ngn l. ngt) ringare än tidigare; med avs. på person ofta motsatt: upphöja. Gudh uphöijer icke sina alt i sänder: uthan så småningom, nu uphöijer han then: nu säncker han åther then nidh igen. Rudbeckius KonReg. 386 (1618); möjl. särsk. förb. Den sanne vetenskapsmannen kan icke sänka sin vetenskap .. så lågt, att han stannar vid materien, vid det förgängliga. Rundgren Minn. 3: 18 (1861, 1888). (Hon) gaf .. (Hannes kamrater) en dundrande uppsträckning för att de varit med om att sänka hennes Hannes lägre än ett djur. Tavaststjerna Inföd. 267 (1887). Ej förtalet fläckar blott — det förnedrar och det sänker. Hagberg Echegaray 66 (1902). (Sven Dufva) är drängen .. sänkt ett betydande stycke nedåt på den intellektuella skalan. Söderhjelm Runebg 2: 353 (1906). Hedberg Räkn. 68 (1932; med avs. på levnadsstandard). — särsk.
α) i fråga om att ge ngn lägre (betyg (se d. o. I 2 b)) än det vederbörande senast tilldelats; sätta ned (ngns betyg); ofta i p. pf.: nedsatt; äv. (numera bl. mera tillf., vard.) abs.; ofta motsatt: höja. Att examinatorerna i studentexamen tilltro sig på några minuters pröfning lättare kunna bedömma en ynglings kunskaper, än de lärare som undervisat honom flera år, och detta till och med så att de, i samma examen, höja och sänka betygen för ynglingar från samma elementarlärowerk. SKN 1844, s. 58. Hans uppförandebetyg blef sänkt någon grad. NDA 11 ⁄ 10 1912, s. 1. På avgångsbetyget fick jag och ett par andra ”sänkt” i ”uppmärksamhet och flit”. Söderhjelm MVärld 1: 314 (1929). Han fick sänkt betyg i engelska. SvHandordb. (1966).
β) (†) med avs. på person: ge ngn en lägre position l. ställning. Att de höga (dvs. adeln) blefvo sänkte, gladde de låga. HSH 3: 34 (c. 1800).
d) (i vitter stil, numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) komma (ngn l. ngt) att l. låta (ngn l. ngt) sjunka ned (i ngns minne l. i ett tillstånd, t. ex. sorg, sömn, synd), försänka; äv.: komma (ngn l. ngns sinne o. d.) att helt uppgå l. fördjupas (i ngt) l. upptagas (av ngt); i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försjunken, försänkt, fördjupad. The som wilia ricke warda, the falla .. j mangahanda dåractugh och skadeligh begärilse, the ther sänkia menniskiona vthi förderff och fördömilse. 1Tim. 6: 9 (NT 1526; Bib. 1917: sänka .. ned; NT 1981: störtar). Sammaledes sade Prof. Mathematum .. det bemälte bonde nu en lång tijd warit sänkt uthi swåra jord-, ängs- och skogsträtor. ConsAcAboP 6: 132 (1686). Detta må du wäl betäncka / Och diupt i dit minne säncka. Lagerström Bunyan 2: 224 (1727). Döden .. gör ett slut på sjuklingens lidande, men sänker de efterlefwande i saknad och sorg. Hagberg Pred. 6: 165 (1820). Singoalla satt på sin bädd af mossa .. sänkt i drömmar. Rydberg Sing. 134 (1876). Intresset för ämnet sänker .. (minnestecknaren) djupt in i det. Söderhjelm Tavaststj. 1 (1900). Beskyllningen hade sänkt henne i fullständig förtvivlan. Östergren (1953).
e) om Gud l. gudomligt väsen l. skymning o. d.: komma (ngt) att sjunka l. falla (över ngn l. ngt), stundom närmande sig bet.: utbreda. I Grekland är det Selênê som öfver Endymiôn sänker den magiska slummern. Lysander Faust 177 (1875). Skymningen sänkte sitt mörka dok. Sparre LjugJ 7 (1921). Gud, skydda detta kära land, / Från sjö till sjö, från strand till strand. / Sänk över det din milda vård, / Som sommardagg på rosengård. Ps. 1937, 492: 5.
f) sport. i uttr. sänka rekord, överträffa l. förbättra ett tidigare uppnått rekord (se d. o. 2), slå rekord. Med ytterligare 1 ⁄ 5 sekund har amatörrekordet för 100 alnars .. löpning sänkts. TIdr. 1890, s. 206. IdrBl. 1924, nr 29, s. 4.
8) i pass. övergående i dep. (jfr 6 a, 7 a δ) (numera bl. mera tillf. i vitter stil).
a) om terrängformation: sjunka; slutta; jfr 2. Hisinger Ant. 4: 59 (1828). Ej lyfts en höjd mot himlens rand, / Ej sänks en dal, ej sköljs en strand, / Mer älskad än vår bygd i nord. Runeberg (SVS) V. 1: 1 (1846).
b) motsv. 4, om vätska som intages i kroppen ss. hälsomedel o. d.: sjunka; gå ned. Genom åkande och rijdande (blir) Lijfwet och thes Musculi mehra moverade och rörde, at Watnet bättre sänckes och drifwes så vthföre (vid brunnsdrickning). UHiärne Suurbr. 48 (1679).
c) om natt l. skymning l. dagg o. d.: lägra sig, utbreda sig. Mild daggen sänks, af qvällens anda buren. Stagnelius (SVS) 1: 397 (c. 1818). Wirsén NDikt. 59 (1880; om skymning). Schönberg Vis. 1: 17 (1907; om natt). Ekelund Ljust 11 (1941; om mörker).
d) motsv. 7, 7 c: sjunka; särsk. (om ekonomiskt värde): minska. 2RARP 14: 671 (1743; om tillgångar i guld o. mynt). Så, simmande med flodens lopp, / Najaden sänks från solens lågor. JGOxenstierna 2: 305 (1795, 1806). Efter Carl X sänktes .. (Sverige) djupt ut och inrikes. HSH 7: 194 (c. 1800).
II. refl.
1) motsv. I 1, särsk. 1 b. Visb. 1: 33 (1572). Hålla andan när en har sänkt sig i Siöbotn att uptaga nogot. Verelius 145 (1681). Hästarna blänka, / I vattnet sig sänka, / De stampa och stänka / Och gnägga til skyn. Bellman (BellmS) 1: 168 (c. 1771, 1790). Invid den stenen hade en piga på Nybacken sänkt sig häromåret. Moberg Utvandr. 46 (1949).
2) motsv. I 2 a, c, 3: (långsamt l. glidande l. mer l. mindre lodrätt) förflytta sig l. sjunka l. falla ned (på l. i l. till ngt); låta sig sjunka l. nedhissas från högre till lägre läge l. nivå; särsk. om sol: dala l. gå ned; äv. motsv. I 8 a, om terräng: slutta. Daggen sänkte sig till jorden. HH 20: 278 (c. 1640). Et hotande åskmoln sänker sig beständigt djupare och djupare öfver våra hufvuden. Eurén Kotzebue Cora 54 (1794). Choræus Bref 221 (1805; om sol). Kistan sänkte sig långsamt ned i grafven. Dalin (1854). Förargåsen .. sänkte sig, så långt hon vågade, och for tre gånger fram och tillbaka över björkallén. Lagerlöf Holg. 2: 162 (1907). Många larver (av familjen mätarfjärilar) ha förmåga att spinna trådar på vilka de sänka sig ned till lägre grenar eller till marken. Trägårdh Skogsins. 142 (1914). SvGeogrÅb. 1934, s. 116 (om terräng).
3) motsv. I 3 b. En älskare, som säger en småtäck Flicka .. at Solens blickar aldrig sänkt sig ännu til något fullkomligare på jorden. Kellgren (SVS) 5: 255 (1793). Han såg hans kind af förlägenhet rodna och ögat / Sänka sig blygt. Runeberg (SVS) 3: 124 (1836). Gummans blick .. sänkte sig och fastnade vid fjädern. Bergman Mark. 291 (1919).
4) (numera bl. mera tillf.) motsv. I 4, i fråga om (vattennivå i) sjö l. vattendrag (äv. om termometer o. d.; jfr I 4 b): sjunka; minska; gå ned. Den insjön har sänkt sig mycket. Weste FörslSAOB (c. 1817). Termometern har sänkt sig. Dalin (1854). Om .. (skogarna) försvinna, så skola otaliga källor uttorka, floderne smalna ihop, och sjöarne sänka sig och blifva osegelbare. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 357 (1856).
5) motsv. I 6. Huset, grunden har sänkt sig några tum. Weste FörslSAOB (c. 1817). Den .. tid, då landet sänkte sig, innan Littorinahavet nått sitt maximum. AntT XX. 6: 28 (1919).
6) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2 (jfr I 7): låta sig sjunka (ned i l. till l. över ngn l. ngt); försjunka; låta sig uppslukas l. förlora sig (i ngt); helt uppgå (i ngt); äv.: (falla l. sjunka ned o.) utbreda sig (över ngt) o. d. Lindh Huuszapot. 40 (1675). Samma cellulosa säncker sig .. in i Bröst-musklarne, och communicerar med fettet utan på Bröstet. Rosenstein Comp. 289 (1738). Än med Dalin jag ofta går / Att mig i förtidshäfder sänka. GvPaykull 36 (1814). Man skulle .. kunna uppställa den frågan, hvad det är, som berättigar oss att ens tala om antik och modern bildning; så småningom sänker sig det ena in i det andra. Almqvist VSkr. 5: 125 (1831). Kan vara det sandkorn som kommer vågskålen att sänka sig till insurgenternas förmån. Östergren (1953). — särsk.
a) dämpas; minskas; gå ned o. d.; jfr I 7 a, b. Går .. (näsblödningen) för wida, som nog märkes, om Pulsen sänker sig för mycket, så stämmes den med Fögeswampen. Rosenstein BarnSj. 130 (1764). Han bröstade sig icke så mycket, och hans ton hade sänkt sig nästan till jämnhöjd med annat folks. Rydberg Vap. 346 (1891). Priserna sänker sig. IllSvOrdb. (1955).
b) låta sig sjunka från en högre (kulturell l. intellektuell l. moralisk l. social) nivå till en lägre; äv. i uttr. sänka sig (ned) till ngn l. ngt; jfr I 7 c. Om nu Lärarena wille sänkia sigh nidh til then eenfaldige hoopen, sampt .. förklara Christendomsens stycker .. är iagh wiss på, at then rette grunden wäll fattas skall. Emporagrius Cat. S 1 b (1669). Adeln plär I veklighet sig gärna sänka, / Då den från vapnens tjenst i fredstid ledig är. Lenngren (SVS) 1: 137 (1776). Hur vänligt han (dvs. Schiller) sig sänkte / till oss, den höge, under glada dar. Collan Dikt. 67 (1864). Du kan säga, vad du vill om honom, men jag tycker, att du för din egen skull inte bör sänka dig alltför lågt. Bäckström ClarySkilj. 245 (1932). Försök att sänka dig till hennes ståndpunkt, nivå. SvHandordb. (1966).
c) (numera mindre br.) försänka sig (i ngt); jfr I 7 d. Huru? wele wij sielfwe Wända wår Ansicht’ ifrån Gudz Ansicht’, / och sänk’ oss i mörkret? Stiernhielm Herc. 376 (1658, 1668). Sedan .. fann jag öfver allt annat angeläget att uppspana värdshuset Hotel de Brandenbourg .. och der sänka mig i en långvarig hvila. Atterbom Minn. 38 (1817).
d) låta sig sjunka (ned); utbreda sig; äv. om dag l. tidevarv l. tystnad l. ängslan o. d.; jfr I 7 e. Frese VerldslD 31 (1714, 1726). En dvala tungt sig sänker / På mina sinnen ner. Wennerberg 3: 13 (1883). När kvällen sänkte sig över slagfältet, gav han .. order åt de uttröttade trupperna att draga sig tillbaka. Gripenberg HHGripenbg 129 (1937). Viveka (skämdes) över att hon en stund som denna då döden sänkte sig över huset kunde ha plats i sin hjärna för de profanaste tankar. Krusenstjerna Fatt. 4: 390 (1938).
e) om var från varhärd: tränga ned i l. utbreda sig till angränsande delar av organismen; särsk. (o. numera företrädesvis) i den särsk. förb. SÄNKA SIG NED (se SÄNKA NED 6). Under wahrgöring i någon kroppsdel kan inträffa, att wahret från den härd, der det bildas, utbreder sig till angränsande delar eller, såsom det heter, sänker sig (wahrsänkning). Lundberg HusdjSj. 36 (1868).
III. [utgående från pass. närmande sig dep.: sänka sig, sjunka, l. till den intr. bet. av verbet (jfr sv. dial. (Finl.) sänka, sjunka] sjunk-; ss. förled i ssgrna SÄNK-TIMMER, -VED.
Särsk. förb.: SÄNKA IGEN. (†) till I 1 d: göra försänkningar i (hamn l. inlopp), försänka. Anthen under Möen eller vidh Falsterboref, sökia med brandskap och lådior göra där anslagh på, senkia igen hampnen. RP 10: 533 (1644). Loenbom Stenbock 2: 236 (1758; med avs. på inlopp).
SÄNKA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. jfr nedsänka.
1) till I 1 a, b. (Man skall) lathe bönderne bekomme the clocker igen, som sänchtes neder i Voxen. G1R 26: 211 (1556). (Stöldgodset) wiliom wÿ sänkia neder i en Keldo. EkenäsDomb. 1: 47 (1639). Sänka ned ngt i havet. SvHandordb. (1966).
2) till I 2. Hwarföre han jemwäl senkte ned sin bönebok på ett hemligit orent rum. Münchenberg Scriver Får. 96 (1725).
3) till I 3, särsk. till 3 b, c. Spegel GW 37 (1685). MarkallN 1: 68 (1820; med avs. på lansar). Sänka ned blicken (inför ngn). Östergren 4: 825 (1933).
4) (numera bl. mera tillf.) till I 5 a. Att the .. motte bryte iblandt medh på wäggerne, och icke så mykitt senckie nedh på botnen (i gruvan). G1R 19: 145 (1548).
5) till I 6 a. Vissa delar af jordytan höjdes upp, medan andra sänktes ned. PT 1902, nr 151 A, s. 3.
6) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2 (jfr sänka, v.1 I 7, särsk. 7 b β), äv. refl. (jfr sänka, v.1 II 6, särsk. 6 e). (Jesus) sencker sigh nidh aff then högsta himmels thron vthi Maries lijff. PErici Musæus 1: 34 b (1582). Himmelsk frid och förtjusning / Sänka sig ned i ditt bröst, som till jorden en leende majdag. Stagnelius (SVS) 3: 71 (1817). Låt oss sänka ner i evig glömskas floder / Hvad mellan dig och mig demoniskt sig har lagt. Börjesson E14 45 (1846). Sänka ned sina anspråk oftare sänka, slå ned, nedsätta .. o. d. Östergren 4: 826 (1933). Sänkningsabscess (dvs.) en varbildning .. som sänker el. gräver sig ned i underliggande vävnader. Lindskog o. Zetterberg 549 (1981).
SÄNKA SIG TILLHOPA. (†) till II 6 e, om vätska i böld o. d.: tränga ned l. ut i omgivande vävnad, få sammanhängande utbredning. BOlavi 83 a (1578).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till sänke, sbst.3): A: (I 1) SÄNK-BLAD. bot. hos vissa vattenväxter: blad som växten har under vattenytan, vattenblad; i sht i pl.; motsatt dels: flytblad, dels: luftblad. Sänkblad (är) af mycket lös, tunn, nästan genomskinlig väfnad, så att de med hela sin yta stå i obehindrad förbindelse med vattnet och ur detta kunna upptaga de gaser, som andra blad erhålla ur atmosferen. Lindman NordFl. 3: 92 (1902). Potamogeton L. .. Fleråriga, örtartade vattenväxter med jordstam. Blad strödda, nedsänkta (sänkblad) el. flytande (flytblad). Weimarck SkånFl. 41 (1963).
(I 2) -BLOCK. (förr) om sänkbart block (se d. o. 4). TT 1902, M. s. 145.
(I 6 b) -BORR. (numera föga br.) borr avsett för urtagning på yta l. för försänkning av borrade hål, försänkningsborr, försänkare; jfr -kolv. Holmberg 1: 906 (1795). TNCPubl. 78: 108 (1985; klandrat).
(I 2, 5 a) -BRUNN. [jfr t. senkbrunnen] (i fackspr.) (numera vanligen av betongringar l. -rör konstruerad) brunn (se d. o. 1 c β) utan botten, vilken (gm belastning l. bortgrävning av underliggande jordmaterial) drivs l. drivits ned i marken (för att där tjänstgöra som fundament för byggnadsverk o. d.). TT 1871, s. 76. TNCPubl. 51: 89 (1973).
(I 5 a) -FAMN. (förr) jfr famn II 1 o. -meter. JernkA 1863, s. 74.
(II 1, 2) -FASKIN. (förr) Sänkfaskiner kallas sådana faskiner, som göras ihåliga samt fyllas med grus och småsten. TSkogshush. 1878, s. 311. Sänkfaskiner äro endast 1,2 m. långa, med bland riset inbundna stenar, så att de sjunka i vatten. De användas för att fylla våta fästningsgrafvar. NF 4: 1047 (1881). UnivDecimalklass. 50 (1946).
(I 5 a) -FOT. (förr) ss. mått i fråga om sänkning av gruvschakt; jfr fot 8. TT 1871, s. 163. JernkA 1875, s. 232.
(I 1) -GLIP. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr glip 3 o. -håv. Arwidsson o. Ohlson 14 (1911).
(I 1) -HÅV. (sänk- 1749 osv. sänke- 16711758) (i sht förr) (med skaft o. lina l. särsk. vinschanordning försett) redskap för fisk- l. kräftfångst, som (med tillhjälp av sänke) bringas att sjunka mot botten; jfr håv, sbst.3 1. I Siögar kan man och fiska medh een sänkie Håff, medh runde eller fyhrkante Giordar öffwer, och ther wedh een Stång. Risingh LandB 89 (1671). Kräftfångsten bedrefs med både sänkhåfvar .. och med käppar. Tavaststjerna HårdT 119 (1891). För fångst av kvidd till bete har använts särskilda sänkhåvar, försedda med en järnring av ca en meters diameter. Påsen i håven var behängd med några blytyngder. Gruddbo 322 (1938). SvOrdb. (1986).
(I 4) -HÖJD. (i fackspr.) i sluss, om den höjd som vattnet sänks till vid nedslussning; jfr sänknings-djup. Auerbach Tillägg (1918).
(I 1) -KISTA. (i sht förr) om stenfylld timmerkista anlagd på sjöbotten till stöd för ngt; särsk. om sådan kista använd ss. fundament till bro- l. kajbyggnad o. d.; jfr kassun, sbst.2, sten-kista 2 a. För att undvika fördämningar, kan man äfven bygga vattentäta sänkkistor eller casuner med en sådan botten att han kan tjena till plattform på pålarne. Rothstein Byggn. 375 (1859). Bro-kar, ett brostöd, som utgöres af en s. k. sänkkista, en af timmer sammansatt kista af parallelipipedisk form, ofta med lutande sidor och triangulär begränsning på ändarna. Kistan sänkes genom belastning med sten och bibehålles i vattnet samt kan till följd deraf bilda stöd åt brons öfverbyggnad. NF 2: 1159 (1878). Sänkkistorna timras i allmänhet på isen, fyllas med sten och sänkas ned. HbSkogstekn. 356 (1922). Grundläggningen (vid brobygget) utfördes med användning av sänkkista och verkställdes med hjälp av tryckluft. TT 1943, V. s. 47.
(I 6 b) -KOLV. (†) [jfr t. senkkolben] = -borr; äv. om verktyg för jämnande av insidan av rund, ihålig kropp. Holmberg 1: 905 (1795). WoJ (1891).
(I 1) -KÖL. sjöt. sänk- o. höjbar köl. Klint (1906). Båten som passar alla. Självlänsande och med sänkköl. SvD 23 ⁄ 5 1980, s. 14.
(I 2) -LAVETT. (förr) = höj-sänk-lavett. Busch Fästn. 58 (1888).
(I 1, 2) -LOD. jfr lod, sbst.4 7, 10; äv. mer l. mindre bildl. Schultze Ordb. 2805 (c. 1755). Sänklod .. (dvs.) Lod som nedsänkes i något för att mäta dess djup. Weste FörslSAOB (c. 1817). Levertin II. 2: 64 (1895; bildl.). Sänklod eller spetslod (murarlod) används .. av murare .. byggnadssnickare och vissa andra hantverkare för riktningskontroll och bestämning av punkter i vertikalled med högre utgångspunkt. Varulex. Byggn. 2: 86 (1955).
(I 1) -LÄGGA, v., -ning. [delvis möjl. bildat till uttr. i sänk (se sänk, sbst.1)] (förr) upplägga (virke) i välta (för lagring under vattenytan). Sänkläggning. Vid denna form av vältläggning av vintersågningstimret förekomma dels s. k. långvältor, dels kryssflottor, vanligen benämnda mosor. HbSkogstekn. 438 (1922). TNCPubl. 43: 359 (1969).
(I 5 a) -METER. (i fackspr.) en meter av avsänkt fyndighet. Totalkostnaden för schaktets afsänkning .. per sänkmeter, 2,526 kronor 56 öre. JernkA 1893, s. 188. Täljstensförekomsten vid Lauttakoski i Pajala kommun förefaller vara störst bland de hittills undersökta med minst 45 000 ton täljsten per sänkmeter. Loberg Geol. 387 (1987).
(I 1) -MJÄRDE. (sänk- c. 1755 osv. sänke- c. 16451867) (numera mindre br.) mjärde. IErici Colerus 1: 160 (c. 1645). Sänkmjärdar .. kallas så, emedan de med vidbundna stenar nedsänkas, och utläggas icke i någon instängning. SkandFisk. 7 (1836). I Värend heter mjärden (märden) i sin enklaste form ännu sänk-mjärde eller lägge-mjärde, emedan han sänkes eller lägges i vattnet på fiskens lekställen, helst inom en s. k. vase af granruskor. Norlind AllmogL 56 (1912). Östergren (1953; med hänv. till mjärde).
(I 1) -NÄT. (i sht förr) jfr nät 1 a. Lind (1738). Sänknät .. (dvs.) Fisknät som sänkes på djupet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vi ångade ut i kvällningen mellan fiskarnas väldiga sänknät, som hängde uppspända till tork på fyra bambustänger. Mörne Elef. 79 (1931).
(I 5 a) -ORT. (numera föga br.) snett nedåt driven ort (se ort, sbst.1 5); jfr -schakt. Swab Grufvebr. 11 (1780). Lindroth Gruvbrytn. 1: 492 (1955).
(I 1) -PONTON. (i fackspr.) om ponton använd vid bärgning av ett sjunket fartyg, varvid pontonen sänks gm vattenfyllning ned till det sjunkna fartyget o. anbringas vid detta, varefter det länsas o. bringas att stiga till vattenytan medförande det sjunkna fartyget, bärgningsponton. AB 18 ⁄ 2 1897, s. 4. Lyft- och sänkpontoner användas vid bärgning av sjunkna fartyg. 3NF 15: 1250 (1931).
(I 1, 2) -PUMP. (i fackspr.) sänkbar pump (se pump, sbst.1 1). Hygiea 1869, s. 362. Priser å .. pumpar för högre tryck äfvensom å sänkpumpar för grufvor lämnas på begäran. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 38. Karnstedt Slamf. 92 (1977).
(I 2, 5 a) -SCHAKT. (i fackspr.) lodrätt l. (starkt) lutande schakt (se schakt, sbst.3 1) sprängt i riktning uppifrån o. nedåt (motsatt: stigschakt); förr äv. (motsv. schakt, sbst.3 2) om inklädnad bildande innerväggar i schakt (för undanröjande av jord(massor)). Wetterdal Grufbr. 174 (1878). Sänkschakt .. (dvs.) vertikalt eller lutande schakt som sprängts uppifrån och nedåt. TNCPubl. 73: 168 (1979).
(I 1) -SLUSS. (förr) sluss med sänk- o. höjbar port. En sänksluss .. är en liten bassin, jemt så stor att ett fartyg kan ligga deri. Nerman Mahan o. Schubert 239 (1852). (Göta kanal) har 53 sänkslussar. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 167 (1853).
(I 1) -STEN. (sänk- c. 1755 osv. sänke- 17231923) sten använd ss. sänke l. (anbringad vid tåg) ss. dragg l. ankare. Stööt-Noot, som uthlägges der grund Siö är, då man wid Båtarne eller Ökeståckarne hafwer Sänckestenar, såsom Ankare. Tiselius Vätter 1: 119 (1723). Solen var i nedgående, då vi lyfte sänkstenen och rodde hem. Wetterhoff Skog 1: 86 (1883). (Han) stack ned sin smäckra, krokförsedda stång, hakade på och lyfte upp ryssjstruten med sin sänksten. Sparre FimpSt. 108 (1915).
(I 1) -STÖD. (förr) vid sjöbotten anbringad anordning till stöd l. fäste för l. förtöjning av ngt. TT 1881, s. 106. Som stöd (för timmerbommar) ute i sjön användas sänkstöd eller stagmoringar, som utgöras av en lång slana, med sin nedre del fäst vid en timrad, stenfylld kista eller vid en eller flera större stenar. HbSkogstekn. 356 (1922). Moringar eller sänkstöd bestå av stockar i en eller flera längder vilka äro förankrade vid sjöarnas botten med stora stenar med stenfyllda timrade kistor eller kar. Moringarna tjäna till fäste för spelflottar. SvSkog. 853 (1928).
(III) -TIMMER. (förr) timmer sjunket under flottning, sjunktimmer; jfr -ved. Lundell (1843). Ehuru vid flottningen en del timmer sjunker (s. k. sänktimmer) .. blir denna förlust jämförelsevis obetydlig, när man betänker, hvilken billig afgift som i flottningskostnad erlägges. Haller o. Julius 232 (1908). Jfr B. —
(I 1, 5 a) -TUNNEL. NTeknik 1968, nr 13, s. 17.
(III) -VED. (förr) jfr -timmer. Sänkved kallas vid flottning sådant virke, som sjunker och går förloradt. Cnattingius (1878, 1894).
(I 1, I 1 d) -VERK, sbst.1 (sbst.2, 3 se sp. 16269 resp. 16275). (sänk- 1715 osv. sänke- 16451759) [jfr t. senkwerk] (förr) om i vatten nedsänkt spärrande anordning; särsk. om sådan anordning utförd framför kustbefästning l. i hamninlopp o. d. (stundom med inbegrepp av därpå vilande konstruktion); försänkning (se d. o. 1). OxBr. 9: 658 (1645). Infarten til Fästningen slutes med ett sänkwärk, som hafwer Canoner, och ett Corps de Guardie. Cederbourg BeskrGbg 108 (1739). At nedsätta sänkverk på et outrönligt djup uti en brusande ström, var äfventyrligt. Jennings PVetA 1761, s. 16.
(I 1) -VÅG. [jfr t. senkwaage] (numera mindre br.) i vätska nedsänkt instrument för beräkning av vätskors o. fasta kroppars specifika vikt, areometer. JernkA 1824, s. 362. SAOL (1973).
(I 1) -VÄLTA, r. [delvis möjl. bildat till uttr. i sänk (se sänk, sbst.1) l. avledn. av sänk-välta, v.] (förr) i vatten, i sht i timmermagasin: (för lagring under vattenytan uppförd) välta av flottat timmer. Ett flytande timmerrullningsverk som rullar upp timret på sänkvältor (d. v. s. vältor i vatten). Haller o. Julius 243 (1908). Man skiljer mellan högvältor .. , strövältor .. , korsvältor .. , sänkvältor, som likna korsvältor, men ligga i vatten för virkets magasinering, samt flatvältor. 2NF 38: 1274 (1926).
(I 1) -VÄLTA, v., -ning. [delvis möjl. bildat till uttr. i sänk (se sänk, sbst.1)] (förr) i vatten, i sht i timmermagasin: upplägga l. upprulla (flottat timmer) i välta (för lagring under vattenytan); motsatt: landrulla. 2NF 28: 32 (1918). Timrets läggande i förråd för vintersågning sker i regel genom ”landrullning” .. då det alltså upptages ur vattnet, eller genom ”sänkvältning” i timmermagasinet. Källström SvSkogInd. 88 (1929).
B (†): (I 1) SÄNKE-DOP. om nöddop. (T.) Jach-Taufe .. (sv.) sänke-dop, ther hela menniskjan nedsänkes i watnet. Lind 1: 971 (1749).
-HÅV, -MJÄRDE, -STEN, se A. —
(I 1 c) -STÄLLE. ställe i vatten, där lin nedsänks för att rötas. Broman Glys. 3: 68 (c. 1730).
(I 1 c) -TID. tid då lin rötas. Boding ÅngermHush. 59 (1747).
(I 1) -TIMMER. till sjöbotten sänkt timmer (använt ss. fundament). (Asa slott i Värml.) war byggt af sten, och war på sänke-timmer af ek med wallar och bohlwerk förenadt med fasta landet i söder. Fernow Värmel. 122 (1773). Jfr A. —
-VERK, se A.
Avledn.: SÄNKARE, om person m.//ig., om sak r. l. m.
1) till I 1, 2, om ngt sakligt med uppgift att sänka ngt; särsk.
a) (förr) till I 1 a: (obemannat) fartyg som drevs mot fiendens flotta i syfte att sänka fartyg. Dän 19 huius sände fienden 2 brandskep och en sänkiare in i hamnen till wår flåtta för lans krona, hwilket des gud skee låff wtan någon skadelig effect afflåp. Ekeblad Bref 2: 93 (1658; rättat efter hskr.). (En löjtnant) beviste .. tapperhet vid flera tillfällen: såsom .. 1658 .. då han med 24 espingar skaffade undan en mängd brandare och sänkare, som visat sig för Landscrona. BL 2: 145 (1836).
b) (numera föga br.) till I 2, om muskel med sänkande funktion. I skulderleden (finns): framåt-, bakåt-, utåt- och inåtförare .. hävare och sänkare. Svenson Sinnessj. 12 (1907). Vid pares av en sänkare framträda dubbelbilderna vid seende nedåt, och skenbilden ligger då nedanför objektet. Löwegren Oftalm. 609 (1923). (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 304 (1952). jfr revbens-sänkare.
c) [möjl. delvis utlöst ur för-sänkare] (numera bl. tillf.) om försänkare. Urmakarens arbetsverktyg voro .. (bl. a.) en skärmaskin, .. en drillborr .. för borrande av hål i ställningsplåten, .. sänkare, dvs. ett slags nageltorn. Levander DalBondek. 2: 123 (1944). Sänkare: spiralborrliknande verktyg för upprymning av icke noggrant bearbetade hål i metall. Kallas även försänkare. SvTeknOrdb. 266 (1946). jfr rull-sänkare.
2) (numera föga br.) till I 5 a: person som arbetar med sänkning. Bengt Borgström .. har varit med från verkets (dvs. Skånska Stenkolsverkets) första början som kolhuggare och sänkare. Mueller MinnesblHöganäs 49 (1897). jfr schakt-sänkare.
SÄNKBAR, adj. till I 1, 2: som går att sänka, som kan sänkas. Sänkbara pansarkupoler för snabbskjutande 53 mm. pjeser. KrigVAH 1889, s. 94. Form 1949, s. 167 (om soffbord). Expressen 21 ⁄ 9 1993, s. 15 (om pump). jfr höj-sänkbar.
Avledn.: sänkbarhet, r. om egenskapen l. förhållandet att vara sänkbar. SAOL (1950).
Spoiler title
Spoiler content