SÄSSE, m. ⁄ ⁄ ig.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[fsv. sässe, roddare (som sitter vid sidan om annan roddare); motsv. fvn. sessi, bänkkamrat, roddare som sitter på samma bänk som l. vid sidan om annan roddare; avledn. av den stam som föreligger i fvn. sess, säte (se SESSA, sbst.2)]
(†) bänkkamrat. Enn war i Cantzelijet som heet Rolf han .. frågadhe om wanten (som hans sässe (Marqard.) tappade på wägen) (osv.). Bureus Suml. 33 (c. 1600).
SAOB
