SÖDERMANLÄNNING sø4derman~län1iŋ, äv. 3~2, äv. SÖRMLÄNNING sœr 3m~län2iŋ, m. ⁄ ⁄ (ig.); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(suderman- 1640. söderman- 1657 osv. sörm- 1803 osv. sörman- 1740—1807. -länding 1773—1921. -ländning 1807—1817. -länning (-e-) 1640 osv.)
Etymologi
[avledn. av landskapsnamnet SÖDERMANLAND resp. SÖRMLAND]
person som bor i l. härstämmar från Södermanland. Linc. (1640). Sörmlänningarna äro fredliga, redbara och strävsamma samt äga i allmänhet aktningsvärd bildning och äro ganska mottagliga för nya intryck i religiöst eller politiskt avseende. Flodström SvFolk 138 (1918). — särsk. (förr) i pl. best., om regemente(n) l. soldattrupp o. d. från Södermanland. Capitein af Sörmanlänningarna Niclas Diedron. Nordberg C12 1: 897 (1740). Engelbrekt låg på Långholmen med närkingar och västmanlänningar, Södermalm upptogs af södermanlänningarne, Norrmalm af upplänningarne. SvH 2: 401 (1905).
