SÖL sø4l, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Bohusl.) söl, n.; liksom d. søl, n., nor. søl, n., nor. nn. äv. sol(l), best. -et l. -en, av fvn. sǫl (nyisl. söl, n. pl.); till den stam som äv. föreligger i fvn. sǫlr, smutsgrå, smutsgul, fht. salo, mörkfärgad, grumlig, mnl. salu, blekgul, nl. zaluw, gulaktig, feng. salo, mörkfärgad, smutsfärgad (eng. sallow), sannol. till den rot som äv. föreligger i lat. saliva, spott (se SALIV)]
bot. växt tillhörande röd- o. brunalgerna; särsk. om den i Norra Ishavet och norra Atlanten förekommande storbladiga (ätliga) rödalgen Palmaria palmata (Lin.) O. Küntze, rödsallat. Söl (som namn) för större alger .. äro flerestädes allmänt bruklige. Fries BotUtfl. 2: 109 (1852). Jag tuggar på söl (en hafsväxt), ty jag tror, att det då går mig värre än annars. Hildebrand Isl. 97 (1883). Torkad söl kan köpas i isländska affärer. HavV 35 (2001).
SAOB
