publicerad: 2002
SÖRJA sœr3ja2, r. l. f.; best. -an; pl. (numera mindre br.) -or (Sahlstedt (1773), Expressen 3 ⁄ 1 2002, s. 4); förr äv. SÖRJEN, m.? l. f.?
Ordformer
(syrg- (sij-) 1702. söra 1708—1712. sörj- (-g-, -i-) 1556 osv.)
Etymologi
[jfr nyisl. syrja, f., avledn. av sori, m., till ett ord som motsvaras av sv. dial. sår, n., nor. dial. sor, n., o. som utgör bildning till den rot som med annat avljudsstadium äv. föreligger i SÖR, sbst. — Jfr SÖRPA, sbst.]
1) om tjockflytande blandning av vatten o. halvsmält snö l. is, issörja, snösörja; jfr STÖP 6. (Ryssarna) ähre inthet kompne utöffver Ålandz haff, ty iss och sörgen haffver udi långh tijdh varidt och än nu ähr udi haffvedt. G1R 26: 165 (1556). Der sörjan ej kommit at fästa sig och ligga qvar, blifva stora vakar, som svårligen sedan frysa. VetAH 1751, s. 29. Nu hasade flyttlasset inåt stan, gnisslande i lös sörja och menföre. Siwertz Sel. 1: 83 (1920). Sjötugget kallas (i Bottenhavet) den sönderkrossade sörja som stormen åstadkommer på vindsidan av en is. 2SvKulturb. 1—2: 251 (1934).
2) om tjockflytande blandning av vatten o. jord l. smuts l. (ruttnande) växtdelar o. d.; äv. allmännare, om tjockflytande blandning av liknande slag. Åsen består endast af en ehopkastad sörja och grus på Hafsbottn. Swedenborg RebNat. 1: 11 (1719). Den ständiga äckel och kräkning, som, hela sjukdomen igenom (dvs. fläckfeber) .. förföljer den sjuka, visar ju tydeligen, at magen måtte retas af någon skadelig sörja. VetAH 1767, s. 331. Att det stank, vår Herre vet, / Men med större tacksamhet / Aldrig dryck jag tömt än denna sörjan. Tengström Kipling Sold. 14 (1899). Regnen har förvandlat vägbanan till ankeldjup sörja. Palm TropikLiv 81 (1943). En tysk patrullbåt hade bordat (danskarna) .. och de hade varit tvungna att gömma flyktingen i den oljiga sörjan under durkarna nere i kölsvinet. Siwertz Pagoden 60 (1954). Jag tände min fimp igen och drack upp den söta sörjan i botten på kaffekoppen. Beckman DamRödHatt 31 (1966). — jfr GAT-SÖRJA. — särsk. (†) om seg, järnblandad slagg (se SLAGG, sbst.3 a). Wankar och j Sulbruk dhet som Sörria kallas, som ett järnbinde wara skall och sigh ner under skiärstenen lägger när ett särdeles slagz blöth mallm brukas som järn j är. BlBergshV 18: 132 (i handl. fr. 1687). — jfr DALKAR-, JÄRN-SÖRJA.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2; särsk. om ngt i moraliskt avseende orent l. stinkande l. tvivelaktigt. Vid diskussionen .. hade Geijer .. sagt: ”Heurlin är just en sörja.” Liljecrona RiksdKul. 395 (1840). Lifvet, menskorna, allt, är en sörja som drifs, drifs fram på vattnet, tills den sjunker, sjunker! Strindberg Julie 21 (1888). Tillsammans med virriga KU-förhör, justitieminister Anna-Greta Leijons lagöverträdelser och avgång skapas en sörja av ”affärer”. GbgP 27 ⁄ 8 1988, s. 2.
Avledn.: SÖRJIG, adj. till 1, 2, om snö l. is o. d.: som är l. har konsistens som sörja; äv.: täckt av sörja; äv. i överförd anv., särsk. om tidsperiod som kännetecknas av sörjiga vägar l. sjöar o. d. Isen är bländande vit och börjar bli porös och sörjig på ytan. Forsslund Djur 164 (1900). Efter strida höstregn, blöttes gatorna upp och blefvo så sörjiga, att man hade svårt att komma fram. Norlind Hell 2: 94 (1913). Den förr så fina stadsrocken var nersölad och sörjig ända upp till kragen. Väring Vint. 268 (1927). Vi kan sannerligen snart behöva litet vår ovanpå denna slaskiga och sörjiga vinter. Thulin Heinesen Gryn. 431 (1935). De gick i den smältande, sörjiga snön. Johnson Slutsp. 336 (1937).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content