SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
TAFFIA taf4ia l. 302 l. TAFIA ta4fia l. 302, förr äv. TAFIAT, r. l. f.; anträffat bl. i sg. obest.
Ordformer
(taffia 1787 osv. tafia 18101915. tafiat 1759)
Etymologi
[jfr t. o. eng. tafia, taffia; fr. tafia; sannol. samhörigt med RATAFIA; möjl. ytterst en i det i fr. Västindien utbildade kreolspråket inträdd ombildning av malajiska tapai (arak), starkt brännvin framställt av jäst ris l. majs l. melass, i så fall förmedlat till de svarta arbetarna vid sockerplantagerna av malajiska instruktörer i holländsk tjänst hämtade från Ostindien; annorlunda WvWartburg i Französisches Etymologisches Wörterbuch 10: 104 (1962); se BRuthström i Indogermanische Forschungen 2001, s. 262 ff.]
(i sht förr) om ett slags av melass av sockerrör destillerad dryck, ofta liktydigt med: ratafia; förr äv. liktydigt med: rom. SvMerc. V. 1: 331 (1759). Rum eller Taffia brännes .. af jäst Såcker-saft. Fischerström 3: 329 (1787). Bränvin af den bruna melass, som vid sockerberedningen erhålles .. och som efter utspädning med vatten sättes i jäsning och afdestilleras, får namn af Taffia eller Rataffia. Berzelius Kemi 5: 982 (1828). SFS 1977, s. 2499.
Spoiler title
Spoiler content