TAFFLA taf3la2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(vard.) gå till väga l. bära sig åt på klumpigt l. oskickligt sätt o. därigm i onödan skapa svårigheter l. oreda l. problem, vara tafflig; företrädesvis i särsk. förb. SvOrdb. (1986).
Särsk. förb.(vard.): TAFFLA TILL10 4. gm att ”taffla” försvåra l. ställa till problem med (ngt), krångla l. trassla l. klanta till. BonnierSvOrdb. (1980). Vi tafflade till det så att de fick utdelning på sin forechecking. GbgP 6 ⁄ 4 1992, s. 23.
SAOB
