SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
TAJMEN taj4men, sbst. oböjl.
Ordformer
(taijma- i ssg 1561 (: taijma lax). taiman 1675. tajme- i ssg c. 1560 (: tajmelax). tajmen (-i-) 1559 osv.)
Etymologi
[sv. dial. tajmen; av fin. taimen]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (varietet av) laxfisken Salmo trutta Lin., laxöring; jfr BÖRTING, GRÅ-LAX b. Ymer 1901, s. 411 (1559). Börting, Sikmatk, Taimen eller lödjor: liknar tämmeligen blank-lax .. men är mindre til växten, kårtare ock bredare, har ock tätare svarta fläckar med brun färg omgifne. VetAH 1751, s. 97. Floderna, såväl i Österbotten som Lappland, hafva tillgång på taimen och lax. Palmblad LbGeogr. 124 (1840). Man kan af .. (laxöringen) särskilja trenne hufvudformer, nämligen tajmen eller hafsforellen .. insjöforellen .. samt slutligen bäckforellen. IdrFinl. 2: 123 (1905). Prästen (fick) på sin långrev en väldigt grann tajmen på flera kilo. Bergfors PörtRenv. 100 (1934). SvFiskelex. (1955).
Ssgr: TAJMEN-FÅNGST. (numera bl. tillf.) SFS 1902, Bih. nr 51, s. 3. Därs. 1915, s. 688.
-LAX. (†) = tajmen. FinT 1904, s. 314 (c. 1560). WoJ (1891).
Spoiler title
Spoiler content