SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
TAJTA taj3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr nor. teite (i bet. 1) (jfr äv. eng. tighten); avledn. av TAJT]
1) motsv. TAJT 1, med avs. på lina l. tåg o. d.: göra spänd l. styv. Alla gajrar och taljor voro tajtade för att hindra gnissel och slag. Holmström Benj. 229 (1932). (Vädret) är bra att torka kläder i, förklarade vår tillfälliga interlokutris fru Svensson i det hon .. tajtade strecket mellan mattstången och ett vackert blommande päronträd. GHT 24 ⁄ 5 1960, s. 14.
2) motsv. TAJT 2, i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om klädesplagg o. d.: sydd (mycket) tätt åtsittande, tajt; äv. (mera tillf.) i överförd anv., om person: klädd i (mycket) åtsittande, tajta (, moderiktiga) kläder. DN 29 ⁄ 11 1968, s. 30. Smittsam sångglädje med landets enda tajtade predikant. Expressen 30 ⁄ 5 1972, s. 27. Manchesterbyxa, såväl smal som bredspårig kvalité. Tajtade och med den rätta fotvidden. UNT 14 ⁄ 8 1972, s. 5.
Spoiler title