TAKTERA tak1te4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. taktieren; avledn. av TAKT]
1) mus. motsv. TAKT 2 a, 3, vid framförande av musik: (med ljud l. rörelse) markera taktslag. AB 11 ⁄ 6 1845, s. 3. Vid takterandet är det brukligt att genom handens eller taktstafvens sänkande beteckna den första, och genom dess upplyftande den sista taktdelen. Bauck 1Musikl. 1: 74 (1864). Vid de .. rytmiska övningarna kan takteringen utföras såväl genom handklappning som genom taktslagning. SFS 1919, s. 2685. Undervisningen i musik i flickskolan .. (omfattar) i .. Klass 2 .. Fortsatta övningar i rytm och taktering. Därs. 1950, s. 93. SAOL (1986).
2) (numera föga br.) motsv. TAKT 2 b, 3, särsk. i vers: räkna (o. markera) takten; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Marschtakt .. består av två taktslag, det ena för det ena fotsteget .. det andra för det andra, och av två pauser, en för hvardera lyftningen .. Det är likgiltigt om räkningen (takteringen) tager sin början med den starka äller med den svaga. Wulff Värsb. 18 (1896). Här uppdyker .. frågan, huru vida man vid värsuppläsning bör, liksom i musiken, noga övervaka takterandet, d. v. s. iakttaga hvarje taktdels tid. Därs. 66. Man (har) börjat antaga s. k. ”fri germansk vers”, d. v. s. att antalet stavelser i versen kan växla, samt att den är rytmisk och takterande och alltså reglerad av accent. SvLittH 1: 121 (1918).
Ssgr: (2) TAKTERINGS-RÖRELSE. (numera föga br.) (omedveten) mer l. mindre rytmisk kroppsrörelse vid läsning l. lyssnande o. d. Automatiska takteringsrörelser kunna i synnerhet iakttagas, när den läsande är trött. Cederschiöld Rytm. 136 (1905). —
(1) -SLAG. mus. (vid dirigering) rörelse som markerar respektive pulsslag inom varje takt. (Dirigentens) takteringsslag skola ej vara en metronoms pendlande. Anrep-Nordin HbKördir. 10 (1920).
SAOB
