Etymologi
[jfr t. talent, fr. talent, eng. talent, lat. talentum; ytterst av gr. τάλαντον, våg, vikt, penningsumma motsvarande bestämd vikt, sekundärt till τάλαντα, vågskål, våg, till ταλα- i ταλάσσαι, uthärda, tåla, ταλαός, som uthärdar, olycklig, m. fl. (se TÅLA). — Jfr TALENT, sbst.1]
(om ä. förh., särsk. i antikens Grekland)
1) om viktenhet (av varierande storlek). Thenne Crono haffuer wäghit een Talent eller ett Centener Guld. Lælius Bünting Res. 1: 125 (1588). (I Kartago) fanns en Baalsbild av rent guld, vägande tusen talenter, sades det. Grimberg VärldH 3: 468 (1928).
2) [myntets värde motsvarade urspr. en talent i bet. 1] om mynt(enhet); äv. om värdet av ifrågavarande mynt. Schroderus Sleid. 55 (1610). En Man som war wärdh Ett Tusend Talent. Sylvius Curtius 615 (1682). När man tager et talent .. för 1500 Riksdaler; så utgiöra 10000 talenter 15 Millioner Riksdaler. Bælter JesuH 5: 300 (1759). Talent kallades hos Grekerne en viss penningsumma, som var olika i olika Grekiska stater. ConvLex. (1826). Tio talenter erhöll Herodotos / för en enda föredragsserie, hiskligen högt / var det honoraret. Henrikson Aftonkv. 117 (1966). En man .. lät .. (sina tjänare) ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Matt. 25: 15 (NT 1981).
SAOB
