TALISMAN, sbst.1, m.; utom i sg. obest. anträffat bl. i sg. best. -mannen.
Etymologi
[jfr t., eng. talisman; av fr. talisman; av ovisst urspr.; möjl. dock via turkiska, ombildn. av pers. dānišmand, klok, vis, särsk. om muslimsk präst]
(†) om ä. turk. förh., om muslimsk präst. När Turcken ligger i Siäletoget; inställer sig en Talisman eller Turckesk Präst, som förmanar den DödsSiuka anropa sin GrafGud. Dryselius Måne 502(1694). (Turkarna) gå kring Liket utan Ordning för och effter den döda .. TalisMannen går för Liket, lika som Judas Ischarioth till Passionen. Därs. 503.
