SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TALMA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[liksom eng. talma av fr. talma, elliptiskt för manteau Talma, Talmas kappa, efter namnet på den franske skådespelaren François Joseph Talma (17631826), som lanserade modet]
(†) om rundskuret, ofta ärmlöst, relativt kort, kappliknande klädesplagg med vidd buret utanpå annat plagg l. ss. ytterplagg; jfr KEP, sbst.2, PELERIN, SLÄNG-KAPPA. Rundkragen eller Talma’n, som draperar sig öfver armen likt en shawl, eller ock är rakskuren fram såsom en kappa. SthmModeJ 1852, s. 15. Såsom bekant är en Talma en fullkomligt rund kappa, rundt omkring af lika längd. Därs. s. 95. Hallstén o. Lilius (1896).
Ssgr (†): TALMA-KAPPA. = talma. Enkel sidenklädning och Talma-kappa af sidensars, lång och vid, med stor krage. SthmModeJ 1851, s. 31. Talmakapporna begagnas likaledes ännu .. De vackraste vi hittills sett bestodo i små peleriner med spetskapuschonger. Därs. s. 87. Därs. 1852, s. 95.
-KRAGE. kort cape (se KEP, sbst.2). Livet är utan skjört, men betäckt med en talmakrage, som har lika besättning som klädningen. NJournD 1854, s. 167.
Spoiler title
Spoiler content