TALUS ta3lus2, r.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. o. eng. talus av fr. talus, ä. fr. äv. talut, av ffr. talu, sannol. av ett icke anträffat vulgärlat. talutum, sannol. av ett icke anträffat kelt. talos, framsida (jfr bret. tāl, framsida, ir. tul, upphöjning, panna); jfr äv. lat. talutium, kännetecken på berg- l. markyta, möjl. av samma ursprung. — Jfr TALUD]
geol. om anhopning av nedrasade vittringsprodukter vid foten av bergvägg; äv. koll., om de i sådan anhopning ingående vittringsprodukterna. Ymer 1921, s. 133. Lösvittrade bergartsfragment som .. fritt faller från en bergvägg (vid ett bergras) och som samlas vid dess fot, där de bildar en rasmassa med branta sluttningar kallad talus. Loberg Geol. 102 (1987).
Ssgr (geol.): TALUS-BILDNING. särsk. konkret, om anhopning av nedrasade vittringsprodukter vid foten av bergvägg. De lössprängda, oftast skarpkantiga blocken stapla vanligen upp sig nedanför bergväggen till en ras- eller talusbildning. Ymer 1906, s. 290. Den stora talusbildningen med enorma stenblock låg nu som ett memento om den fara som alltid hotar befolkningen i dessa fjorddalar. Därs. 1948, s. 143. —
-KON. talus i konform; jfr -kägla. Ibland har klippan branta dalar som tenderar att kanalisera bergartsfragmenten i deras fall så att de nedom bergbranten bildar konformade rasmassor benämnda taluskoner. Loberg Geol. 102 (1987). —
