[jfr t. tambourin; av fr. tambourin (jfr motsv. it. tamburino), dimin. av tambour (se TAMBUR)]
slaginstrument bestående av en rund trä- l. metallram överspänd med skinn på ena sidan o. försedd med runda metallskivor o. d. som klingar när instrumentet skakas; äv. dels om hög, smal trumma, dels om dans utförd till ackompanjemang av tamburin. Tabourin kallas små trummor. Hülphers Mus. 88(1773). Tambourin .. (dvs.) liten trumma, handtrumma; fransk dans för en person, som tillika slår takt på en handtrumma. Andersson(1845). På alla stigar, på alla kosor / Jag slår den ljudande tamburin. Snoilsky 1: 3(1869). Baskiska trumman .. vanligen kallad tamburin består af ett stycke skinn, spändt öfver en rund ram, vid hvilken en mängd små klockor eller bjellror äro fästade. Wegelius Musikl. 2: 188(1889). Af Tannhäusers dikter framgår, att sången till ringdanserna .. vanligen ackompanjerats af giga, flöjt, harpa eller tamburin. Bååth WagnerS 1: 21(1903). Tamburinen var allmänt känd redan i den romerska spelmansvärlden, men först i slutet av 1700-talet blev den allmännare använd som ett exotiskt effektinstrument. Moberg TonkHVäst. 1: 99(1935).
