SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TAPÖR tapœ4r, m.//ig.; utom i sg. obest. anträffat bl. i sg. best. -en.
Etymologi
[av fr. tapeur, person som utdelar slag, pianist som spelar dansmusik m. m., till taper, slå, klappa (se TAPPERA)]
(numera föga br.) pianist (på (enklare) mat- l. utskänkningsställe o. d.); dansmusiker (med instrument som har strängar l. tangenter). Tapören vid pianot gaskade upp sig, när det kom flera gäster. Tavaststjerna Inföd. 39 (1887). Gripenberg Järnefelt MFöräldr. 62 (1929).
Spoiler title
Spoiler content