SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2003  
TARG, n.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[vbalsbst. till TARGA]
(†) sargande. Hesselius FruentSp. 112 (c. 1710). Jag (dvs. ett lamm) rys at täncka på, hwad blodigt ref och targ / På mig föröfwa wil et lejon, biörn och warg. Kolmodin QvSp. 1: 100 (1732).
Spoiler title
Spoiler content