TARTAN tar1ta4n, sbst.1, r. l. m.; best. -en (äv. att hänföra till sg. tartane); pl. -er (äv. att hänföra till sg. tartane); förr äv. TARTANE, f.; best. -n (se ovan); pl. -er (se ovan).
Ordformer
(tartan 1758 osv. tartane c. 1660—1918. tartaner, pl. 1790 osv.)
Etymologi
[jfr nor. bm. tartan, nl. tartaan, t. tartane, eng. tartan, tartane, fr. tartane; av it. tartana; av ovisst ursprung]
om huvudsakligen i Medelhavsområdet använt mindre fartyg, vanl. utrustat med en mast med latinsegel o. bogspröt med försegel o. numera vanl. med motor, använt ss. fiskefartyg, förr äv. ss. krigs- l. kaparskepp. (Vi) embarquerade .. oss vthij een tartane och ginge .. ifrån Neapoli till siös. Dahlberg Dagb. 68(c. 1660; uppl. 1912). Tartane, ett lätt krigsskiepp. Biurman Brefst. 179(1729). Den 24 Juni blef jag .. commenderad .. ombord på en med fyra kanoner bestyckad tartan. BL 5: 229(1839). Sjörövarnas segelfartyg företedde en brokig blandning av olika medelhavstyper, från de smärre, balancellen och tartanen, till (osv.). Hägg TretungFl. 147(1941). Tartan .. (dvs.) i Medelhavsländerna använt mindre fiskefartyg. 2SvUppslB(1953).
