[jfr ä. d. tar(t)s(k)e, mlt. tartz(g)e, mnl. targe, tar(t)se, tartz, t. tartsche; av (f)fr. targe, till den germ. rot som äv. föreligger i SARG, sbst.1 — Jfr TARTSCH]
(förr) om medeltida l. ä. nutida (mindre) (ryttar)sköld (se SKÖLD, sbst.2 1), använd i krig l. tornerspel, vanl. med rektangulär grundform l. mer l. mindre övergående till trekantig form gm avsmalnande nedre del; jfr BRÄCK-SKIVA, TARTSCH. ArkliR 1560, avd. 1(1569). En Tars blef vanligen buren å vänstra sidan på bröstet. 2VittAH 3: 215(1788, 1793). Tars, torde vara alt detsamma, som på flere andra ställen förekommer under namn af Bräckskifva. Därs. 216. Skölden, en s. k. tars, har i överkanten en urtagning för lansen. SvFolket 2: 377(1938).
SAOB
