(förr äv. skrivet med stor begynnelsebokstav. -tuf 1734—1754. -tuff 1845—1868. -tuffe 1831 osv. -tuffer, pl. 1798 osv. -tyff 1911—1915)
Etymologi
[jfr d. tartuffe, t. tartüff, eng. tartuffe, tartufe; av fr. tartuffe, skenhelig person, hycklare, till TARTUFFE, namnet på titelfiguren i Molières komedi med samma namn (1664); ytterst av it. tartufo, (öknamn på) skenhelig person i persongalleriet i commedia dell’arte, ss. appellativ: tryffel, sannol. av en icke anträffad oskisk-umbrisk motsvarighet till lat. terrae tuber, eg.: jordknöl (se TRYFFEL). — Jfr TARTUFFEL]
(i skriftspr., numera mindre br.) skenhelig person, skrymtare, hycklare. En Tartuf, en skenhelig hycklare. Dalin Arg. 2: 415(1734, 1754). Intet ord uprepas i våra dagar så ofta, ingen sak berömmes med den ifver, som Uplysningen, både af dess Tartuffer och dess uprigtiga försvarare. JournSvL 1798, s. 17. Mitt hem löpte risk att bli komplett plantskola för hypocriter och tartuffer. Erkelius SåsomEld 176(1989; i pastisch).
Avledn.: TARTUFFERI tar1tyferi4 l. tartyf1eri4, n. (förr äv. -ie) [jfr fr. tartuferie] (i skriftspr., numera mindre br.) hycklande agerande l. uppträdande, skenhelighet, skrymteri. Tersmeden Mem. 5: 186(c. 1790). Hofwets tartufferi. JournLTh. 1811, s. 950. Det vore skenheligt tartufferi av socialisterna att göra sig till dygdens förkämpar och smutskasta kapitalismen, medan de leva av den såsom exempelvis partiorganet Populaire. SvD(A) 1931, nr 71, s. 26. Ingenting värmer oss mer än det avslöjade tartufferiet. DN 10 ⁄ 10 1982, s. 2.
