TASE ta3se2, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. tase, stackare, odugling, drummel; samhörigt med sv. dial. tasa, gå snubblande, arbeta dåligt l. senfärdigt, vara tafatt m. m., o. nor. tase, stackare, odugling, tase, försvagas; sannol. ljudhärmande. — Jfr TASSE, sbst.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) nedsättande: dumbom, odugling, trög person; drummel; stackare. Fjelner TypTillf. 30 (1923). Till en sån jädrans tase vill de göra mig. Hedberg BleknBrud. 16 (1951).
SAOB
