TASSE tas3e2, sbst.2, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. tasse, stackare, odugling, drummel; möjl. till TASSE, sbst.1 l. ombildning av TASE. — Jfr TASSIG]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) nedsättande: klåpare, odugling; drummel; stackare; jfr TASE. GHT 4 ⁄ 3 1929, s. 13. Herre .. kan vilken tasse som helst kallas, men ”arbetare” är en hederstitel. Därs. 1943, nr 137, s. 12.
SAOB
