SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TASSIG, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. tassig, tassot; sannol. till TASSE, sbst.2]
(i Finl., vard.) tokig, svagsint, ”korkad”; fånig. Om hon är slug eller tassig, si det vet intet jag. Topelius Vint. I. 2: 10 (1867, 1880). En karl som pratar meningslösa ord, han är väl tassig? Schildt Asm. 55 (1915). Gemene man kommer att uppleva det som moraliskt mera tillåtet än tidigare att bryta mot tassiga regler. Hufvudstadsbl. 6 ⁄ 12 1994, s. 6. — jfr SMÅ-TASSIG.
Avledn.: TASSIGHET, r. l. f. (i Finl., vard.) tokighet, fånighet, dumhet; särsk. i pl., konkret(are). För öfrigt synas de flesta bref från Budapestkongressen till de stora bladen vimla af tassigheter. Mattsson VSkr. 4: 210 (1913). En man som .. påstår sig samla på alla möjliga ”tassigheter” .. allt från öronlösa koppar till huvudlösa statyetter. Hufvudstadsbl. 30 ⁄ 10 1988, s. 11.
Spoiler title
Spoiler content