[jfr t. tautologisch, ävensom eng. tautological, tautologous, fr. tautologique; avledn. av TAUTOLOGI]
som innehåller l. innebär l. utgör tautologi(er). Wulf Köppen 2: 214(1799). (Aposteln Johannes) stil .. är .. släpande widlöftig, tautologisk och full af barbarismer. SvLitTidn. 1814, sp. 660. Språket (i den svenska översättningen) är lika omständligt, taftologiskt och urvattnadt som i de teologiska afhandlingarna. Schück o. Warburg LittH 1: 374(1896). särsk. (i ä. filosofiskt fackspr.) om omdöme l. sats: som är intetsägande o. saknar empiriskt innehåll. Lindblom Log. 100(1836). Analytiska Omdömen, i hvilka Predikatet icke blott innehålles i Subjektet såsom dess Kännetecken, utan alldeles sammanfaller med detsamma, kallas Tavtologiska, t. ex. Menniskan är Menniska. Afzelius Log. 34(1839).
