TAUTO- taf1tω- l. -o-, äv. -a͡ω- (tàvvt- Dalin (1854)), ssgsförled.
Ordformer
(tauto- 1845 osv. tavto- 1820—1936)
Etymologi
[jfr t., eng., fr. tauto-; av gr. ταὐτό, kort för τὸ αὐτό , bestående av τὸ, n. sg. av best. art., etymologiskt identiskt med DEN, o. n. sg. av αὐτός, själv, samma (se AUTO-)]
som i ett l. annat avseende är samma; ss. förled i ssgr.
Ssgr: TAUTO-FONI. [jfr eng. tautophony, fr. tautophonie] (numera föga br.) (störande) upprepning av samma ljud (i skrift). Desza skrifter (innehåller) en sådan rikedom av enformigheter, tavtologier och tavtophonier, att granskaren står willrådig wid hwilken han först skall fästa sig. SvLitTidn. 1820, sp. 580. Endast en anmärkning om stilen (i översättningen)! Undvik om möjligt tautofonier .. (dvs.) ord med liknande ljud i närheten af hvarandra! Strindberg Brev 7: 403 (1889). Strindberg Brev 12: 122 (1897). —
-GRAM. [jfr t. tautogramm, fr. tautogramme] dikt l. vers vari alla ord l. rader börjar med samma bokstav. Andersson (1845). När vi .. presenterade Sigge S:son Svirelius sällsamma sanndröm, ett så kallat tautogram, uppmanade vi .. läsarna att pröva på den svåra tautogramkonsten. GbgP 17 ⁄ 5 1992, s. 23. —
-LOGI, -LOGISERA, -LOGISK, se d. o. —
-MERI. [jfr eng. tautomery, fr. tautomérie; av t. tautomerie; termen tidigast använd 1885 av den tyske kemisten C. Laar; med avs. på senare leden se iso-meri] kem. förhållandet att ett ämne föreligger i växlande (med varandra i jämvikt stående) molekylformer gm olika placering av en atom o. d.; jfr iso-meri. 2NF 6: 226 (1906). Smith OrgKemi 145 (1938).
