TEBAIN te1bai4n (trestavigt), n.; best. -et.
Etymologi
[jfr eng. thebaïne, fr. thébaïne; bildat till gr. Θῆβαι, Thebe, namn på stad i forntida Egypten (jfr TEBAN), varifrån opium exporterades, o. den i kemiska ämnesnamn vanliga ändelsen -in (jfr GLYCERIN, STEARIN m. fl.)]
kem. i opium förekommande alkaloid med skarp smak o. narkotisk verkan som kan orsaka kramper. Man erhåller Thebain medelst extraction med alkohol af den fällning, som frambringas i opii-infusion medelst kalkhydrat. TLäk. 1835, s. 446. Tebain .. Krampgift, vars mängd i opium något överstiger kodeinets. Euler Växtk. 1: 185 (1907).
