TEBAN teba4n, m. ⁄ ⁄ (ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. thebaner, eng. theban, fr. thébain, lat. thebani, pl.; ytterst till gr. Θῆβαι, Thebe, namn på flera antika städer, av vilka Thebe i Boiotien resp. i forntida Egypten (jfr TEBAIN) är de mest kända. — Jfr TEBAISK, TEBANSK]
(mans)person som bor i l. stammar från (i sht det boiotiska) Thebe. Lucidor (SVS) 312 (1673; uppl. 1997). (Fältherren) Epaminondas använde vid Mantinea i huvudsak samma taktik, som nio år förut bragt tebanerna segern vid Levktra. Grimberg VärldH 3: 143 (1928). —
SAOB
