SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TELEFONIST tel1efonis4t (hos LoW (1889) anges äv. uttal med halvlång vokal i första stavelsen), äv. -fω - (hos LoW (1889, 1911) uppges uttal med -få- vid sidan av -fω-), m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. telefonist, nor. telefonist, t. telefonist, ä. t. äv.: telephonist, eng. telephonist, fr. téléphoniste; avledn. av TELEFON]
om vid telefonstation l. telefonväxel o. d. anställd person med uppgift att ombesörja av abonnent begärd tjänst l. service (i form av samtalskoppling l. nummerupplysning o. d.); jfr TELEFONISSA o. TELEFON-FRÖKEN. Nyström Telef. 69 (1885). Giv telefonisten tid att verkställa nedkoppling, innan ny påringning göres! RTKatal. 1925, IV. 1: XI. Vid större företag, myndigheter, institutioner o d finns särskilda telefonister med uppgift att sköta telefonväxel. SvYrkeslex. 2: 172 (1973). Telefonister kopplar samtal som inte utväxlas automatiskt, främst utlands- och rikssamtal. Därs. 246. — jfr INTERURBAN-, LANDSLINJE-, LOKAL-, RADIO-, RESERV-, RIKS-TELEFONIST. —
Ssgr: TELEFONIST-EXPEDIERAD, adj. om telefonsamtal o. d.: som expedierats av telefonist. Avgifter för telefonistexpedierade samtal höjs så att kostnaden för ett sådant samtal .. blir densamma som för ett automatiskt kopplat samtal. SvD(A) 4 ⁄ 1 1967, s. 13.
-TJÄNST. tjänst l. befattning ss. telefonist; äv. om av telefonist utförd tjänst l. service; jfr telefon-tjänst. SAOL (1950). (Sv.) telefonisttjänst (fin.) puhelunvälittäjän .. toimi. StSvFinOrdb. (1987). Telefonisttjänster .. Tjänster med personlig service. TelKatal. 1999, I. 2: 5.
Spoiler title
Spoiler content