TELEGRAFIST tel1egrafis4t (hos LoW(1889) anges äv. uttal med halvlång vokal i första stavelsen), m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -ph-)
Etymologi
[jfr d. telegrafist, t. telegrafist, ä. t. äv.: telegraphist, eng. telegraphist, fr. télégraphiste; avledn. av TELEGRAF]
(numera i sht om ä. förh.) om vid telegrafstation o. d. anställd person med uppgift att ombesörja telegrafering l. expediering av telegram o. d.; jfr TELEGRAF-EXPEDITÖR. Carlsson SocOmgrupp. 162(i handl. fr. 1808). Telegrafister och mekanici måste kunna sköta såväl elektrisk och optisk telegrafering som telefonering. KrigVAH 1886, s. 101. Bland .. (befattningarna vid telegrafverket) märkes ”telegrafist”, som numera kallas ”telegrafexpeditör”. 2NF 38: 814(1926). Å fartyg, som är utrustat med trådlös telegraf, finnes telegrafist. Lang FinlSjör. 350(1932). Det kunde vara svårt för en van telegrafist att höra (anropen), när alla apparaterna voro igång. Järnvägsminn. 194(1952). Telegrafisten stod där med .. telegrammen i handen. Allansson ResHonduras 25(1967). — jfr RADIO-, RESERV-TELEGRAFIST.
Ssgr (numera i sht om ä. förh.): TELEGRAFIST-KRAMP. kramp i telegraferingshanden l. -armen vid telegrafering, särsk. ss. yrkessjukdom. Hygiea 1875, s. 476. Af samma natur och med likartade orsaker som skrifvarekrampen äro telegrafistkramp, klaverspelarekramp .. m. fl. Wretlind Läk. 9—10: 225(1902). —
-TJÄNST. tjänst l. befattning ss. telegrafist. Telegrafstyrelsen (hemställer), att tio nya telegrafisttjenster må uppföras. BtRiksdP 1890, 7Hufvudtit. s. 19.
