[av fr. témoigner (ä. fr. tesmoigner), av mlat. testimoniare, vittna (om), till TESTIMONIUM]
(†) betyga, (be)visa. Att deste prompter tesmoignere Kongl. M:tz villje till att underhålla venskapen. RP 1: XVII (1626). Men såsom jagh, så väl i eder närvaru som frånvaru, altid gärne och oförtruten tesmoignerar min välmente devotion, så (osv.). OxBr. 10: 300(1629). Den nåde, som H. Kongl. Maij:t hafver i åthskillig motto tesmoignerat. RARP 9: 244(1664). Swedberg Schibb. 300(1716).
SAOB
