TENESM tänäs4m, r.; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. tenesmus, fr. ténesme; av lat. tenesmos (senlat. tenesmus), stoltvång, av gr. τεινεσμός, dets., till τείνειν, anstränga, krysta (i avljudsförh. till TÄNJA)]
med. i pl.: smärtsamma (o. resultatlösa) trängningar till vattenkastning l. avföring; jfr STOL-TVÅNG. VetAH 1772, s. 282. Kolik, diarrhæ och tenesmer äro .. kännetecken på inflammation. TLäk. 1833, s. 48. Smärtor erfaras i blåstrakten .. de framträda mest vid urineringen, hvilken hindras liksom af kramp i blåsans slutmuskel (s. k. tenesmer). Wretlind Läk. 8: 67 (1900). Smärtsamma tenesmer (var) vanliga, synnerligast hos barn. Löwegren Hippokr. 1: 130 (1909). I sällsynta fall kan tenesmer uppträda .. vid hög dosering. Fass 1978, s. 276.
SAOB
