TENO- tän1ω- l. -o-, ssgsförled.
Etymologi
[jfr t. teno-, eng. teno-, fr. téno-; av gr. τένων, sena, till den rot som äv. föreligger i TANA, sbst.2, o. TÄNJA]
anat. ss. förled i ssgr: som har att göra med sena (se SENA, sbst.1), sen-.
Ssgr (i sht med. Anm. Ssgsförleden teno- förekommer i ett flertal medicinska facktermer varav endast ett begränsat urval har medtagits här): TENO-SYNOVIT10004. [jfr t. tenosynovitis, eng. tenosynovitis, fr. ténosynovite] senskideinflammation. Wernstedt (1943). —
-TOM -tå4m, r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. tenotom, eng. tenotome, fr. ténotome; till -tomi] (förr) kirurgiskt instrument (se d. o. 1 b) använt vid l. avsett för tenotomi. Tholander Ordl. (1872). Lindskog o. Zetterberg (1975). —
-TOMI1004. [jfr t. tenotomie, eng. tenotomy, fr. ténotomie; av nylat. tenotomia; senare leden av gr. τομία (i t. ex. ἀποτομία, avskärning), till τομός, skärande, skarp, vbaladj. till τέμνειν, skära (sönder) (utan säkra utomgr. anknytningar)] kirurgiskt ingrepp varvid sena (delvis) genomskäres (i förlängande syfte); i sht förr äv. om sådant ingrepp omfattande andra mjukdelar ss. hud, bindväv o. d.; jfr sen-snitt. Hygiea 1839, s. 146. Tenotomi .. (dvs.) numera: gemensam benämning för genomskärandet af hvilken del som helst, som är för kort. KonvLex. (1865). Delpech .. inledde 1816 den ortopediska kirurgin genom att utföra den första subcutana tenotomin på akillessenan vid klumpfot. Lychnos 1977—78, s. 74.
SAOB
