TENORAL ten1ora4l l. -ω-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. tenoral, eng. tenoral; till TENOR]
mus. som tillhör l. härrör från l. har karaktär av tenor (se d. o. II 3 a). Einar Beyron .. slösade .. liksom Jussi Björling med en myckenhet av tenoralt välljud. GHT 2 ⁄ 1 1934, s. 3. Röstkaraktären, tenoralt färgad baryton. SDS 1943, nr 102, s. 12. Sångaren .. är utmärkt i sin klara, fasta stämma med en varm tenoral timbre. UNT 16 ⁄ 1 1974, s. 2. —
