[av fr. téorbe, théorbe, av it. tiorba, av ovisst ursprung]
mus. typ av luta (se LUTA, sbst.1 1) med tio l. fler bassträngar i kvintföljd fästa i egen skruvlåda i halsens förlängning o. löpande utanför greppbrädan, basluta. Ware sig Cittra, Fiol, Tiorb, Bandor eller Lutha. SvTMusF 1930, s. 59(1663). Til thesz Koen lärer vppå Theorben slå, / Rät tå så wil jag tig förgiäta. Weise 311(1697). Stora Bas-Lutor kallas Theorba, har 14 til 16 Chorsträngar. Hülphers Mus. 82(1773). (Lutan) bildar .. (under renässansen) en familj av flera storlekstyper, av vilka de största, basinstrumenten, kallades theorber. Jeanson o. Rabe 1: 96(1927). Aftonens solist .. trakterar både luta, teorb och barockgitarr och ägnar sig mest åt renässans- och barockmusik men även svensk folkmusik. DN 7 ⁄ 6 2000, s. C4.
Avledn.: TEORBIST, m. ⁄ ⁄ ig. om person som (yrkesmässigt) spelar teorb. Löhn .. Angelo Michele Bartoletti, teorbist, 125 (daler specie). SvTMusF 1924, s. 97 (1653). Anden i Flatterie är pulsen, säger gruppens teorbist .. och illustrerar genom att slå handen i takt på låret. Vi 1996, nr 40, s. 26.
