TERBIUM tær4bium1, r. l. m.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. terbium; beteckningen given år 1843 av ämnets upptäckare, C. G. Mosander, bildat till YTTERBY, nära Vaxholm, där det först påträffades. — Jfr YTTRIUM]
kem. om ett till lantaniderna hörande metalliskt grundämne (med den kemiska beteckningen Tb) som i ren form är silvervitt, böjligt, smidbart o. rel. mjukt o. som ingår i mineralerna monazit o. euxenit. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 78. Terbium. En af Mosander i ytterjorden upptäckt metall; är sällsynt och utan användning. KonvLex. (1865). I Ytterby gruva i Roslagens skärgård hittades flera grundämnen under 1800-talet och 1900-talets första år. De ämnena fick lokalpatriotiska namn som ytterbium, yttrium, terbium, erbium och holmium. DN 28 ⁄ 9 1997, Söndagsbil. s. 16.
