TERGIVERSANT, m. ⁄ ⁄ ig.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. tergiversant; av lat. tergiversans, p. pr., till TERGIVERSERA]
(†) om person som vägrar l. söker dra sig undan. Han säger sig inkomma .. (med en förklaring), intet tvungen af fruktan för åsatt vite, hvilket han menar vara en hotelse och plikt för tergiversanter, utan själfvillig. NoraskogArk. 5: 324 (1729).
