TERMIT tærmi4t, sbst.2, r.; best. -en.
Etymologi
[av t. thermit, bildat till gr. ϑερμός, varm, l. ϑέρμη, värme, hetta, (se TERM, sbst.3) med den i namn på ämnen vanliga ändelsen -it]
(i sht i fackspr.) om blandning av aluminiumpulver o. oxid av järn (l. annan metall) som efter antändning brinner vid hög temperatur (o. används vid svetsning o. i brandbomber o. d.). 2UB 5: 485 (1902). (H. Goldschmidts metod för vällning av järn) grundar sig därpå, att en lätt oxiderbar metall .. i finfördeladt tillstånd .. blandas med ett syrerikt ämne .. Denna blandning kallas termit. 2UB 6: 9 (1904).
Ssgr: TERMIT-BOMB. (förr). Hemskydd. 27 (1939). (Kärl med bomber kastas ut från flygplanet.) Då rotationen vid ökad fallhastighet blir tillräckligt stor, åstadkommer centrifugalkraften att termitbomberna slungas ut och falla ned som ett fyrverkeri. TT 1940, Allm. s. 63. —
-SVETSNING. metall. om svetsning vid vilken erforderlig hetta alstras gm förbränning av termit. TT 1903, M. s. 20.
