TERPEN tærpe4n, r. (Auerbach(1915) osv.), äv. n. (SAOL(1986)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.
Etymologi
[liksom d. terpen, eng. terpene o. fr. terpène av t. terpen; bildat av terp- i TERPENTIN, sbst.2, o. den i namn på kolväten förekommande ändelsen -en. — Jfr TERPENOID, TERPIN]
kem. om (naturligt förekommande) organisk förening med aromatisk doft (bl. a. ingående i terpentinolja); i sht i pl., om olika sådana föreningar. Benämnda efter terpentinoljan som den vigtigaste och bäst bekanta utgöra terpenerna en talrik klass af i växtriket färdigbildade flytande kolväten. Blomstrand OrgKemi 241(1877). Rosmarinoljan innehåller borneol, kamfer och terpenen kamfén. 2NF 28: 45(1926). Såsom terpentinolja tulltaxeras .. vissa terpener, vilka med avseende å egenskaper och användning likna terpentinolja. VaruhbTulltaxa 1: 153(1931). jfr [jfr ä. eng. terebene] (Syrefria, flyktiga oljor kallas camphener.) Det vore .. bättre att kalla dem terebener, för deras likhet i sammansättningen med oleum terebinthinæ. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 333.— jfr POLY-, SESKVI-TERPEN.
Ssgr (kem.): TERPEN-ALKOHOL~002, äv. ~200. i sht i pl., om grupp av terpenliknande alkoholer. En del högre, omättade alkoholer med angenäm lukt ingå i många eteriska oljor. De visa släktskap och likhet med terpenerna .. och kallas .. alifatiska terpenalkoholer. Euler Växtk. 1: 6(1907). —
-KEMI. om den gren av kemin som behandlar terpenerna o. deras egenskaper. 2NF 28: 936(1919). —
