TERNÄR tærnæ4r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. ternär; av fr. ternaire; liksom eng. ternary av senlat. ternarius, bestående av tre, innehållande talet tre, till terni (se TERN)]
(i fackspr.) som består av (l. kan delas i) tre delar l. enheter, trefaldig. Åkerman KemTechn. 2: 1 (1832). Jag har erhållit oomtvistliga bevis på att svafvel är en ternär förening, sammansatt af kolämne, syre och väte. Strindberg Inf. 23 (1897). Ternära, kvaternära och komplexa legeringar, dvs. legeringar med tre, fyra eller flera komponenter. HbVerkstTekn. 1: 167 (1944). Ternär klyvning .. (dvs.) klyvning .. vid vilken tre klyvningsfragment bildas. TNCPubl. 55: 67 (1975).
