TERRIGEN tærije4n, adj., n. o. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. terrigen, eng. terrigenal, terrigenous, fr. terrigène; av lat. terrigenus, född av jorden, av terra, jord, land (se TERRA, sbst.), o. en bildning till roten i gignere (pf. genui), alstra, föda (se GENUS)]
geol. om sediment o. d.: som härrör från land, som är bildad av vittringsmaterial från land. Ramsay GeolGr. 238 (1909). De sediment, som avsättas inom havets grundare, nära kontinenterna belägna delar, äro av övervägande terrigent ursprung. Ymer 1945, s. 163. Ursprungsmaterialet för den röda (djuphavs)leran utgörs dels av vulkanisk aska dels av olika slags terrigena (från landområden härstammande) erosionsprodukter, material som med vindar förts ut över oceanerna. Loberg Geol. 233 (1987).
