SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TERRITORIELL tær1itω1riäl4, adj., n. o. adv. -T.
Ordformer
(-el 18601936. -ell 1836 osv.)
Etymologi
[sidoform till TERRITORIAL (med urspr. fr. ändelse -el, -elle) bildad till TERRITORIUM efter mönster av sådana ordpar som CEREMONIAL : CEREMONIELL, KONSISTORIAL : KONSISTORIELL]
som avser l. hör samman med territorium (se d. o. 1); jfr TERRITORIAL. Agardh o. Ljungberg III. 3: 149 (1859). England, Österrike och Ryssland visade sig obenägna att ge sitt bifall till kraven på såväl ekonomiskt som territoriellt skadestånd av Frankrike i den utsträckning som Preussen krävde. HT 1928, s. 166 (om förh. c. 1815). Den moderna preussiska staten .. en ännu fattig och föga utvecklad stat, som dessutom alltjämt hade sitt område splittrat i trenne territoriellt skilda delar. Jägerskiöld LovisaUlr. 19 (1945). Dagens maktcentra behöver inte ha en fast territoriell bas. Vissa gränsöverskridande samfälligheter grundas på gemensam kunskap och expertis. SvD 8 ⁄ 2 1998, s. 12. — särsk. (i fackspr.) i uttr. territoriell församling (se FÖRSAMLING 3 a slutet). ÅbSvUndH 60: 87 (1836). Envar, som skall kyrkobokföras i territoriell församling inom Stockholm .. upptages i folkregistret. SFS 1925, s. 1151. I en hvar af stadens territoriella församlingar väljas .. fem kyrkofullmäktige. Reuterskiöld Grundlag. 685 (1926). — jfr ICKE-TERRITORIELL.
Spoiler title
Spoiler content