SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2004  
TERRITORIAL tær1itωria4l, adj., n. o. adv. -T.
Etymologi
[jfr d., t., o. eng. territorial; av fr. territorial, av senlat. territorialis, avledn. av territorium, stads åkerområde, stadsområde (se TERRITORIUM). — Jfr TERRITORIALISM]
som avser l. hör samman med territorium (se d. o. 1), territoriell; numera i sht ss. förled i ssgr. Nordström Samh. 1: 203 (1839). Det låg i .. (feodalrät-tens) grundsatsers anda, att hos länsadeln concentrera den territoriala makten. Olivecrona LagbGift. 54 (1851). Amerikanernas förslag om att .. alla territoriala frågor skall lösas med förhandlingar. Expressen 21 ⁄ 1 1964, s. 15. — jfr EXTRA-TERRITORIAL.
Ssgr: TERRITORIAL-ARMÉ. [jfr eng. territorial army, fr. armée territoriale] (i sht om utländska förh.) del av armé (se d. o. 3) organiserad i anslutning till en stats territoriella indelning o. med ansvar för lokalförsvaret; jfr landstorm 2, lantvärn 3 o. -trupp. KrigVAH 1890, s. 9. Territorialarmén (i Storbritannien) .. är efter omorganisation 1950 ej längre någon milisarmé. 2SvUppslB 27: 794 (1953). Svenska armén kan i framtiden komma att bestå av tre olika arméer, en vaktorganisation, en territorialarmé och en elitarmé bestående av anfallsbrigader. SvD 3 ⁄ 11 1987, s. 9.
-FARVATTEN~020. (numera bl. mera tillf.) jfr far-vatten 1 o. -hav, -vatten. VFl. 1915, s. 106. SAOL (1973).
-FURSTE. hist. (om förh. i det gamla tysk-romerska riket) furste över i förhållande till kejsarmakten mer l. mindre självständigt land l. territorium. 3NF 1: 134 (1923).
-FÖRSAMLING. (numera mindre br.) territoriell församling (se FÖRSAMLING 3 a slutet). Gynther Förf. 1: 218 (1851). StSvTyOrdb. (1989).
-FÖRSVAR. mil. försvar av mindre, geografiskt bestämt område; äv. konkretare, om den del av en stats krigsmakt som är avsedd för sådant försvar; jfr -armé, -trupp. MotRiksd. 1972, nr 953, s. 13 (konkretare). GbgP 30 ⁄ 9 1989, s. 26.
-GARANTI. (numera mindre br.) garanti (se d. o. a) rörande annan stats territorium. Hedin Tal 2: 53 (1899). NoK 86: 94 (1928).
-GRÄNS. gräns för stats territorium; särsk. (o. i sht) om gräns för stats sjöterritorium, territorialvattengräns. AJourn. 1815, nr 252, s. 1. Engelska örlogsfartygs upprepade prejande af handelsfartyg innanför den norska territorialgränsen. VFl. 1915, s. 82. Civilt svenskt eller utländskt luftfartyg .. i regelbunden trafik .. må färdas mellan territorialgränsen och viss .. flygplats. SFS 1951, s. 373.
-HAV. jur. om den del av en stats territorialvatten som ligger utanför hamnar, skärgårdsområden o. dyl. o. utgörs av öppet hav; jfr -farvatten, -vatten. FFS 1902, nr 22, s. 2. Till territorialhavet räknas det utanför Sveriges landområden och inre vatten belägna vattenområdet med en bredd av tolv nautiska mil. SFS 1978, s. 1801.
-HÖGHET~02 l. ~20. [jfr t. territorialhoheit] (numera mindre br.) överhöghet över territorium; jfr höghet 5. GT 1788, nr 73, s. 2. HT 1950, s. 82.
-INDELNING~020. (numera mindre br.) jfr indelning, sbst.1 1. KrigVAH 1837, s. 191. Den 23 Februari 1883 har Kongl. Maj:t fastställt förändrad territorialindelning af församlingarna i Malmö. SFS 1884, Bih. nr 4, s. 33. SAOL (1950).
-LINJE. (numera föga br.) linje (se d. o. 1 c) som utgör gräns för bestämt område. SFS 1829, s. 31. 2NF 30: 276 (1920).
-MAKT. [jfr t. territorialgewalt] (numera mindre br.) makt (se d. o. 12 a) som behärskar visst territorium. Rydberg KultFörel. 6: 283 (1888). HT 1953, s. 378.
-PRINCIP. [jfr t. territorialprinzip] princip rörande förhållanden som sammanhänger med l. avser (visst) territorium; särsk. om princip som innebär att medborgarskap l. medlemskap förvärvas gm födelse inom visst territorium. Pragerfredens fullbordan hade .. varit liktydig med kejsarmaktens seger öfver territorialprincipen. 2VittAH 27: 350 (1873, 1876). I USA blir man medborgare genom att födas i landet, där gäller den så kallade territorialprincipen. SvD 25 ⁄ 1 1996, s. 30. SOU 1997, 41: 179.
-RÄTT.
1) (†) rätt (se rätt, sbst.2 4) till överhöghet över eget territorium; jfr -höghet. Segerstedt Rosenstein 490 (i handl. fr. 1805). Tegnér Armfelt 3: 35 (1887).
2) (†) rätt (se rätt, sbst.2 2) gällande alla personer som bor l. uppehåller sig inom ett visst territorium. Nordström Samh. 2: 530 (1840). 2VittAH 19: 291 (1850).
-RÄTTIGHET.
2) (†) rättighet förknippad med makt över visst territorium. Lagerbring 1Hist. 3: 308 (1776).
-STAT. [jfr t. territorialstaat] (numera mindre br.) stat byggd på makt över bestämt territorium (motsatt: nationalstat); särsk. om i förhållande till kejsarmakten mer l. mindre självständigt furstendöme i det gamla tysk-romerska riket. 2NF 25: 350 (1917). Ett ensidigt överskattande av statens etniska sida, av nationalstaten på bekostnad av territorialstaten. Numelin PolGeogr. 13 (1927). Kampen mellan de tyska territorialstaternas furstar och kejsarmakten. Andersson SvH 225 (1943).
-STIPENDIUM. (†) stipendium utdelat av församling o. d. till student från den egna församlingen osv. At jag til mina studiers fortsätjande, finge på bem(älde) Territorial-stipendium ännu en höggunstig prolongation. VDAkt. 1735, nr 58. BtRiksdP 1890, Saml. 1. I. 2: nr 11, s. 18.
-SYSTEM. [jfr t. territorialsystem] (numera föga br.) särsk.: system som innebär att en stats regent har makten över kyrkan (o. religionsutövningen) liksom över allt annat inom sitt territorium; jfr territorialism. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 3: 319 (1837). Territorial-systemets grundsats är, att den, som herrskar öfver landet, eger ock att bestämma dess religion. Frey 1850, s. 260.
-TRUPP. [jfr t. territorialtruppen, pl.] (om utländska förh.) i pl.; jfr -armé, -försvar. KrigVAH 1888, s. 59. StSvTyOrdb. (1989).
-VATTEN. [jfr t. territorialgewässer, eng. territorial water(s)] om vattenområde (ss. kustvatten, insjöar, vattendrag o. d.) som tillhör stats territorium, i sht om det utanför en stats kust belägna vattenområde över vilket staten anser sig ha l. gm internationell överenskommelse tillerkänns överhöghet; jfr -farvatten, -hav. SFS 1892, nr 19, s. 35. För att förebygga neutralitetskränkningar på svenskt territorialvatten iordningställdes (år 1916) Kogrundsrännan i Öresund. 2NF 27: 1242 (1918). Territorialvatten .. (dvs.) ett lands insjöar, vattendrag och kanaler samt den del av havet som ligger närmast landets kuster. BraBöckLex. (1980). särsk. (numera mindre br.) i uttr. inre territorialvatten, om den del av en stats territorialvatten som utgörs av sjöar, vattendrag, hamnar, skärgårdsområden o. d., inre vatten, resp. yttre territorialvatten, territorialhav. Krigförande makts örlogsfartyg äga ej .. inlöpa i sådant inre territorialvatten, till hvilket tillträdet är spärradt genom undervattensminor. SFS 1912, s. 853. BonnierLex. (1966).
Ssg: territorialvatten-, äv. territorialvattens-gräns. Finland motsätter sig icke .. att Rysslands territorialvattengräns i östra delen av Finska viken komme att löpa (osv.). FFS 1921, nr 21, s. 56.
Spoiler title
Spoiler content