TERTIARIE tær1tsia4rie l. 10302. m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er; äv. TERTIAR tær1tsia4r, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(tertiar 1919 osv. tertiarie 1835 osv.)
Etymologi
[jfr t. tertiarier (sg. o. pl.), terziar, eng. tertiary; av lat. tertiarius, som har avseende på den tredje delen l. ordningen, avledn. av tertius (se TERTIA, adj.). — Jfr TERTIÄR, sbst.1]
= tertiär, sbst.1 Rydberg o. Tegnér Engelhardt 2: 251(1835). Det förefaller som om (den heliga) Birgitta, hur grundolik hon än är Guds lille fattige, i mycket tagit honom till förebild .. Särskilt om hon var tertiar, lekmannasyster i franciskanerorden, låg det .. i sakernas ordning. Fogelklou Birgitta 56(1919). Tredje orden, tertiarer, oblater. I första hand beteckningar på ordensmedlemmar utan löften i egentlig mening. Broomé Kat. 292(1975).
Ssgr: A: TERTIARIE-BRODER. manlig tertiarie; i sht i pl.; jfr lek-broder. Fehrman OrientK 110(1920). —
