TERTIÄR tær1tsiæ4r, sbst.1, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. tertiaire; av lat. tertiarius (se TERTIARIE)]
i sht inom den romersk-katolska kyrkan: person som tillhör tredje orden, dvs. person som utan att ha avlagt klosterlöftena är knuten till kloster l. orden (se d. o. 3); i sht i pl.; jfr OBLAT, sbst.1, TERTIANIT, TERTIARIE. Vid det ekumeniska mötet i Stockholm (1925) såg .. (W. Monrod o. F. Heiler) visionen av en ny tredje orden .. Ungefär samtidigt besökte .. en dansk kvinnlig läkarmissionär Assissi och sammanträffade med franciskanska tertiärer, vilket väckte tanken på en evangelisk tertiärorden. BirgittaKlostergr. 69 (1974). Tertiärer avlägger ett livslångt löfte att leva enligt ordens ideal, att försöka genomsyra familj, yrkesliv och samhälle med evangeliets anda och att dagligen delta i kyrkans liturgiska liv. NE (1995).
SAOB
