TESTAMENTARIE tes1tamänta3rie2 l. täs1- l. 100400, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid förekommer ordet äv. i den lat. grundformen testamentarius o. med lat. böjning. OPetri Tb. 64(1525: testeme(n)tari(us)). Thommas Rak hade giortt Thommas Felor .. till sin testamentarium och giffuit honom i testamente 20 Daler. 2SthmTb. 5: 275(1577).
Etymologi
[jfr t. testamentarier, fr. testamentaire; av lat. testamentarius, testamentsskrivare, testamentsexekutor; till testamentum (se TESTAMENTE)]
1) (†) testamentsexekutor. Påffuel Sasze .. en vtaff framlidne Gerdh Bantz testamentarier .. sampt the andre gode män, som wÿ förordnede .. till att inuentere sa(m)me Gerdz eftherlathne äger. 2SthmTb. 4: 537(1574). Därs. 6: 451(1581).
2) (numera mindre br.) testamentstagare; jfr LEGATARIE. Altså wilie Wij ock at .. Wåre Hof-Betienters Arfwingar eller Testamentarier .. fullt ut .. niuta hwad them igenom arf eller lagligit Testamente tilhörer. Schmedeman Just. 1318(1692). Domstolen i orten .. drager försorg om Testamentariernes sammankallande medelst annonce i Allmänna Tidningarne. SPF 1842, s. 82. Då fastighet på landet i samtliga testamentariers hand, enligt lagen, har arvejords egenskap, såvida testamentet ej annorlunda bestämmer, är dem betaget att borttestamentera densamma. Hernberg Rättsh. 68(1922). Ljung EnköpH 1: 131(1963).
